Alla kan se Magdalena Andersson som en orm sticka fram huvudet från talarstolen och väsa om trollfabriker som SD driver. Hon talar med darr på röster om SD:s smygpropaganda som ett hot mot demokratin. Någon sanning ligger det kanske i hennes dos av gift. Men den som anklagar någon annan måste såklart hålla rent framför den egna dörren.
I åratal har sossarna drivit egna företag med it- konton som är svåra för vanliga människor att härleda till partiet. Att partiet smugit och lurat pensionärer med sina lotterier är likaså känt. Det vet förstås Andersson. Men partiets ledare måste stå över alla misstankar. Det är en del av de röda partiernas system världen runt. Partiet är heligt.
Därför har S-partiets ledare länge byggt som ikoner som är omöjliga att angripa. Mycken kritik mot partiet samlas upp i ett partimaskineri där instanser och personer går i svaromål och i enstaka fall medger att man felat. I så fall avgår kanske någon underhuggare med buller och bång. Men aldrig partiledare själv. Han eller hon slutar bara på egen begäran, i stil med Salin och Juholt.
Magdalen Andersson är därför värd tung kritik och faktiskt förakt.
På ett liknande tema skriver Susanna Birgersson en fin ledare idag i Göteborgsposten, GP. Läs och begrunda!
Torsten Sandström
https://www.gp.se/ledare/socialdemokraterna-partiet-utan-skam.ba1a9a84-4094-4769-9838-70a1ac78fab5
