Jag surfade ett bra tag på nätet för att ta reda på hur många personer som flugit till Amazonas djungel för att delta vid FN:s klimatskräcksövning, COP 30. Snart började jag förstås att antalet deltagare i Belem var politiskt känsligt för många mediala FN-kramare och apostlar med flygskam på läpparna.
Till sist hittade jag i en trovärdig sajt uppgiften 50.000 personer. Femtiotusen har alltså bränt flygbränsle för att delta i seansen i Belem. Tänk så mycket CO2 som kunde ha sparats om man – liksom moderna företag – använt digitala konferenser i stället för semestermål för att samtala.
Sedan några år har FN:s dubbelmoral och stora lyxbyråkrati hamnat i vanrykte. FN-chefen Guterres ylar som en stucken gris. Att Trump skurit i bidragen till FN har gjort att antalet luxuösa konferenslokaler och kontor i Genève ekar tomma. Det vi ser i Belem påminner om Digerdödens verkningar. Inte på grund av att uppvärmningen tar kål på mänskligheten under de närmaste hundra åren. Nej, nej, utan för att pestens utbredning under medeltiden gjorde att skrämda människor betedde sig som galningar inför den död som (ofta) väntade.
Resenärer med CO2-sprutande jetflyg ser sig nämligen som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormonerna). Varje deltagare måste vara aktiv i sin religion. Och om Jordens undergång är nära förestående på grund av värmen så är det bråttom. Att resa till Amazonas blir ett försumbart offer på den heliga trons altare. Ändamålet helgar så att säga miljontals ton CO2. Sparande på utsläpp av växthusgaser ska göras av dem som ännu inte förstått den nya religionens sanningar (in spe).
Detta är förklaringen till att klimatets mormoner inte vågar berätta om att 50.000 åker till Brasilien utan någon påtaglig nytta (mer än att göra en förfärande min och gest mot avskogningen där). Alla inser hur dubbelmoralen formligen skriks ut i Belem!
På så vis blir mötet i Belem ett gigantiskt spektakel. Tala om show off! Mötedeltagarna är i Belem för att bevisa sin tro – inte för att faktiskt lösa problem som är oklara och svåra att hantera. Därför är COP-mötena en fars i mötesteknik. Man tror att några bokstäver och siffror i stil med 1,5 -tak på ett papper – liksom mormonernas Bibel – är utslagsgivande. På övertid hurras det innan bläcket hunnit torka. Och verkligheten vandrat vidare.
En bred majoritet av de närvarande saknar vetenskaplig kompetens om vad som sker i atmosfär, i luft, på land och i hav. Man tror nämligen blint på dem från FN som lagt ut de nya mormonernas text. Rader av politiker, byråkrater, kungar och professorer som studerat statskunskap eller ekonomi deltar nämligen vid COP30-turbulensen. Där tror man sig kunna dra i spakarna, trycka på knapparna och skriva 2,0 i stället för 2,5 på ett papper som ska kallas avtal. Men ett kontrakt för vilka? Och hur bindande är avtalet (för vilka)?
Det läskigt att se hur vuxna människor beter sig som barnungar på ett scoutmöte! Det ekar av rop om ”alltid redo”! Men ingen av mormonscouterna vet vad som verkligen sker mellan solen och vår planet. Under miljontals år har temperaturen och CO2-halten skiftat rejält. Det vet alla förnuftiga människor.
Om detta knystas det inte i heller i Belem.
Torsten Sandström
