Jag anser att SVT:s programserie ”Mästarnas mästare” är ett bevis på att det som brukar kallas public service är motsatsen, nämligen ett invaggande av publiken i verklighetsflyktens dimmor. Programledaren Micke Leijnegard gör inte showen bättre.
Men nu är jag inte ute efter SVT:s skandalösa utbud som skattebetalarna således påtvingas. Som alla vet har Leijnegard häromdagen fällts i Stockholms tingsrätt för sexuellt ofredande. Under en våt fritidsfest har han två gånger pussat en kvinnlig kollega på munnen och sagt något berömmande om hennes läppar. Detta har alltså resulterat i en fällande dom för sexuellt ofredande och böter på 30.000 kronor.
Jag kan förstå att kvinnan blivit ordentligt besvärad av de snabba handlingar hon utsatts för. Men min undran rör om en avsett vänlig handling från mannen ifråga – utan allvarligt intrång i kvinnans personliga integritet – tillhör fenomen som svenska domstolar ska syssla med (i det blodiga klanvåldets tider)? kan det skedda ens betecknas som sexuellt?
Det verkar som svenska åklagare – alltfler kvinnor som i detta fall (Paulina Pilati) – är totalt fixerade vid fenomen som endast fjärran rör sex. Till vardags pussas det numera på kinder huller om buller på gator, torg och inte minst fester. Och komplimanger om en kvinnas utseende är minst lika vanliga.
Jag medger att Leijnegard tar ett litet steg utöver vardagens umgänge i festliga sammanhang. Men ändå – är det en sexfråga för svenska åklagare? Hade inte ett allvarligt samtal med Leijnegard varit en bättre lösning för kvinnan ifråga. Eller varför inte en medial debatt om saken för att tvåla till mannen ifråga? Arbetsgivaren SVT hade också kunnat ingripa även om saken utspelats på fritid.
Jag menar att inledandet av ett brottmål är att gå för långt. Ser vi inte ett utslag av den politiska aktivism som alltfler tjänstemän inom rättsväsendet sysslar med? Jag har i bloggar påpekat att det svenska rättsväsendet slösar sina resurser på struntsaker. För mig är det en gåta hur två hastiga munpussar och en berömmande fras om personens mun kan uppfattas som något sexuellt! Det känns som att skjuta mygg med haubitzar!
Dessutom hade det inte varit bättre om det som inträffat – jag tvekar (inför en vänligt sinnad handling) – uppfyllt kraven för ofredande, utan det stigmatiserande prefixet sexuellt!
Torsten Sandström
