En morgon med SR P1 är en psykedelisk upplevelse. Kaffet smakar allt sämre. Jag lyssnar mest slappt för att få mina värderingar av gamla svenska medier bekräftade.
Idag var det outtalade men ändå tydliga temat klasskamp. Nu aktivism mot välbärgade svenskar, eller ”rika” som svenska journalister flummigt talar om. Först använde P1 Morgon den välgörenhetskommersiella organisationen Oxfam som sanningsvittne. Alltså en privat politisk kampsajt som politiserar med hjälp av värdeord som humanism och Oxford (-s universitet). Nu var rubriken:’
De rikaste smutsar ned mest!
Enligt Oxfams taleskvinna var det orättsvist att välbärgade människor släpper ut mer CO2 än mindre ekonomiskt välbeställda. Bara någon minut senare gavs journalisten Lennart Ekdal stort utrymme i P1. Hans budskap var i korthet att de rika ska betala mycket mer.
Alltså en klasskamp utan närmare kontakt med verkligheten. I Sverige är skatterna höga. Statlig inkomstskatt betalas bara av en minoritet svenskar. Så den vanliga svensken betalar nästan inget för alla statliga utgifter för miljö och välfärd (för de fattiga). Att välbärgade oftare flyger eller har dubbla bilar och liknande välfärd ökar förstås utsläppen. Men varför ska svenska journalister bråka om detta i ett land som redan står på tå i en flummig kamp mot CO2?
Ska inte förmögna har rätt att använda sina pengar till annat än skatt? Detta i ett land som ”smutsar” minst ( nu apropå CO2)! Att deras livsföring ska anses som orättvist är ett hån mot ofta hårt arbetade svenskar som via skattsedeln försörjer en stor del av de andra som inte vill jobba eller i liten utsträckning bidrar med pengar till det offentliga.
Public service – som det brukar kallas genom ännu ett hån – gräver sin egen grav. Med tiden kommer det svenska folket att bryta sin bojor och låta SR/SVT konkurrera med privata medier på marknaden via frivilliga medieavgifter. Varje dag kämpar flertalet journalister inom statsmedierna för sin existens. Striden bedrivs genom propaganda. Det är klassisk klasskamp. Stalin hälsar med ett glatt tjut från sin grav!
Torsten Sandström
