Bloggens utsände rapporterar idag från Paris. Landets splittring är stor. Den mycket populära privata tevekanalen BFMTV kör varje timme djuplodande reportage i en anda som minsann inte luktar vanligt franskt konsensus. Nationens ekonomi är hårt pressad. Statsskulden är högre än vad EU tillåter. President Macon har försökt utse premiärministrar som ska skära i utgiftsbudgeten. Men han har svagt stöd i parlamentet, som drar åt olika håll. Men en majoritet tycks enad om att inte spara, utan fortsätta att leva på lån, bidrag, skattehöjningar och nyval.
I krisens centrum står budgeten. Men även de mycket låga åldersgränser som gäller för pension. Här har vänstern i åratal låtit sig gå fackföreningarna i Paris till mötes. Att tidigt slippa arbeta och leva på bidrag har blivit frågan för en nutida fransk revolutionär rörelse.
Le Pens parti , RN, ger ingen hjälp åt Macron. Partiets opinionssiffror stiger. Särskilt den nya unga ledaren Bardella går hem. Men majoriteten fransmän förefaller ovilliga att ställa upp på RN så länge familjen Le Pen finns kvar i toppen. Familjen kan med sin bakgrund inte räkna med stöd från en majoritet fransmän. Två av de te tre blocken: 1 RN, 2 den traditionella högern plus Macrons liberaler samt 3 den brokiga vänstern (inklusive gröna) förmår än så länge inte kunna bilda en majoritet för reformer.
Förklaringen till splittringen påminner om den vis ser i UK, Tyskland och även i vårt land. Dåliga ekonomiska tider för en allt större del av befolkningen (frånsett en mindre krets i näringslivets närhet). Därtill kommer statsfinanser som är pressade samt stora problem relaterad till den vågs av invandring som sköljt över ett Västeuropa, med ledare som inte förmår säga stopp i tid.
För mig som under många år besökt Frankrike är invandringen kanske det som framstår som den stora skillnaden jämfört med förr. Om politiken nu är brokig så är gatulivet i Paris det än mer. Frankrike är historiskt sett en etnisk smältdegel. Men idag lyser den i ögonen. Det är inte datorjobb eller AI som sysselsätter nationens massor. Invandrare i låglönejobb samt protesterande plus gula västar pekar ut Frankrikes problem med en ekonomiskt svag befolkningsmajoritet. En del av den drar åt RN en annan åt vänstern. Kvar står Macron i ”allians” med den traditionella högern.
Svåra tider stundar för en nation där Paris befolkning som vanligt blåser under uppror. Egentligen är orsaken densamma som i USA och Västeuropa. Den nya teknologin har inneburit låglöner och arbetslöshet för en tidigare relativ trygg medelklass. Samhällen som bygger på allsköns bidrag till allt bredare grupper är inte hållbara i ordets ursprungliga mening. Gamla politiska lösningar funkar inte längre. Den politiska eliten trampar vatten och problemen stockar sig. Det krävs nytänkande om det inte ska sluta illa. Nya förnuftiga politiker vid makten utan gamla fördomar.
Torsten Sandström
