Sverige är ett land för politiska drömmare. Märkliga tankar lanseras och bedrar folket. En är att ju fler fredsforksare desto tryggare blir Sverige. En liknande är att rader av nya klimatforskare – de är redan alltför många – kommer att innebära begränsade utsläpp av CO2. En tredje är satsning på forskning rörande folkrättens gummiparagrafer. Dessa normer är så vaga att de kan tolkas nästan hursomhelst.
Men varken krig, uppvärmning eller samhällskonflikter stoppas genom dessa skrivsbordsarbetare. Förklaringen är att det rör sig om drömforskning. Alltså förhoppningar om ett gott utfall. Sådant lockar vänsterliberaler och resultaten blir förstås klena. Ibland heltokiga.
Vad gäller hoppet om en ökad fred i världen ser vi just nu hur de riktiga terroristerna – Iran, Hisbollah och Hamas – stegvis får ett ökat politiskt stöd och att krigets offer, Israel, beskrivs som kränkare av folkrätten. Då fredsforskare ska tolka den dragspelsliknande folkrätten är det alltså fara i färde. Därför är folkrättsexperterna inte sällan oense. Men det talar man inte om.
Lika tokigt är att de som kallar sig klimatforskare ska frälsa världen. Först och främst är merparten av dessa tusentals forskare samhällsvetare. De saknar med andra ord vetenskaplig kompetens om atmosfärens och kosmos krafter som styr klimatet. Ändå bygger de storskaliga drömmar på en grund som darrar.
Inte ens grundläggande kemiska kunskaper har de. Just nu tågar nämligen klimatskräckens apostlar fram i medierna med en massiv kritik av att Sverige ökar utsläppen av CO2. Detta genom att nationen minskat kravet på inblandning av skogsråvaror i bilarnas bränsle. Detta kemiska spektakel upprepas så många gånger att det framstår som en vetenskaplig lag. Men alla som funderar efter förstår att även tillverkning och förbränning av flytande skogsråvaror i princip medför lika stora utsläpp av CO2 som bensin/diesel i bilens motor. Alltså begränsas inte utsläppen av CO2 genom skog i tanken! Okej att skogsodling innebär att resurser förnyas. Men likafullt är utsläppen av CO2 ungefär lika stora.
Drömforskning blir på så vis ett hot mot samhället och inte minst tanken om en kritisk vetenskap. Under flera decennier har på så vis svensk forskning inom i stort sett alla discipliner politiserats. Den stat som med miljarder stött Northvolts spekulationer pumpar in jättebelopp i drömforskning. Åsikter och värderingar hamnar därför alltmer i centrum vid universitet och framför allt högskolor.
Lundahumoristen Axel Wallengren, Falstaff fakir, var redan på 1880-talet framsynt och lanserade tesen: ”Envar sin egen professor”. Nu har tyvärr hans skämt förvandlats till djupaste allvar. Tusentals forskare i vårt land – särskilt från den yngre generationen – vill frälsa världen från ondo. Då ligger drömforskning högt på agendan. Denna förskjutning inom vetenskapen är farlig. Särskilt som mediernas folk inte förmår vara kritiska , utan naivt och med politiska vinklingar gärna för drömmarna vidare.
Man kan därför se hur beslut i olika samhällsfrågor baseras på den politiska moras jag talar om. Att det sker i riksdagen är klart. Men det finns även exempel på hur domare dömer efter vad man tror är vetenskapligt grundat. Ett större spelrum för politik blir tyvärr följden.
Torsten Sandström
