Den nutida våldskulturen har sina rötter dels i den extrema individualismen, dels i mediesamhällets vardagliga utbud av grova övergrepp. Följden har blivit att vilsna föräldrar föder upp egotrippade streamare, som nästan bara tänker på sin egen välfärd. Att detta inte sällan resulterar i ungdomar som tar lagen i egna händer har jag bloggat om många gånger. Jag menar att politiker och andra makthavare måste predika individens ansvar. Från grunden måste det inpräntas i föräldrar att det inte räcker med enkelriktad kärlek till barnen. Av dem måste ständigt utkrävas ansvar och kritiserande ord!
Jag skriver detta efter en ledare i SvD av – en som jag förmodar unga sommarvikarie – Kornelius Persson. Rubriken är skrämmande, men följder den nya samhällsreligonen:
Bengaler gör svensk fotboll roligare
Politiskt korrekt tar Persson givetvis avstånd till läktarvåld. Men han tycker bengaler är skojiga och att ett förbud leder till tomma läktare. Han förmår inte analysera riskerna med bengaler och liknande pyroteknik. Fulla läktare anser Persson bättre än risken för att människor skadas, råkar i panik, nedtrampas osv. I stället för att nöja sig med att se på sport ska publiken aktiveras, tycks han mena. Att det finns goda muntliga sätt att visa opinion på en arena skriver han inte om. Han vänder sig populistiskt till den navelskådande ungdom som inte fått lära sig ”att veta hut”. Jag vet att mitt uttryck anses som auktoritärt, gammaldags och inte finns i de vänsterliberalas ordlista. Men med hut avses en förmåga att läsa av och följa den normala kulturen för umgänge på en allmän plats, där olika samhällsintressen måste vägas samman.
Rubriken i SvD borde lyda:
Bengaler gör svensk fotboll farligare
Den rubriken tror jag större delen av svenska folket skriver under på. Den är inte braskande, men tillräcklig. Men tidningens sommarvikarie anger SvD:s färdriktning – som det förefaller även på ledarsidan. Det är i och för sig logiskt, ty samma ideologi har redan rotat sig på övriga sidor. Det är mediasamhällets spelregler vi ser.
Min slutsats är därför att SvD blivit den blaska jag ofta skriver om. Det ansvarslösa samhället har nu en förespråkare på SvD.s ledarsida. Vänsterliberalismen har fått som den vill.
Torsten Sandström
