Med ålderns rätt funderar jag ofta över förklaringar till återkommande problematiska skeenden i vardagen. Längre tidsperspektiv främjar nämligen sådana tankar. Mina spekulationer kretsar då förstås kring fenomen som var mindre vanliga för femtio år sedan, men som idag inträffar ofta.
En utveckling som är slående är det ökande våldet och laglösheten i samhället. Förvisso fanns under senare delen av 1950-talet olika proteströrelser som kunde utmynna i bråk. Men om våld blev följden var omfattningen normalt tämligen beskedlig. Märk att det då rörde sig om vänsterns rörelser som ibland spårade ur. Alltså genom olika former av kollektiva och ungdomliga protester.
Denna typ av aktioner förekommer än idag. Tydligast är klimatrörelsens olika samhälleligt störande insatser för ”återställande av våtmarker”. Men även här finns nya inslag som saknades förr. Just ett systematisk och välorganiserat överträdande av lagens bud är onekligen något nytt.
Detta ger mig ett avstamp för slutsatser av min analys om orsakerna till nutidens – som det förefaller – alltmer utbredda laglöshet. Våldet har nu fått en affärsmässig karaktär då det drivs av invandrares klaner. Dödandet har alternativt blivit mer desperat i form av sk skjutningar via enslingars dåd. Även i skolan förekommer ofta elakartade bråk som definitivt är något nytt för senare årtionden.
Äldre människor talar idag om en moralupplösning. Jag menar att det är en missriktad förklaring. Det finns nämligen tydliga drivkrafter för dagens våldsutveckling. En storskalig invandring under två decennier har genom utanförskap skapat en viktig grogrund för unga att sätta lagen åt sidan. Viktigt är att det dessutom finns andra fenomen som pekar i samma riktning.
Ett är den passivitet avseende barnuppfostran som ett par generationer av föräldrar visat de senaste femtio åren. Föräldrar har på uppmaning av politiker och pedagoger format barn som ställer sig själva i centrum. Barnen har tagit makten! Man talar ibland om en framträngande individualism. Ett annat fenomen är mediesamhällets starka grepp om de yngre, via våld i film och på internet. Härigenom förstärks inriktningen mot tankar på det egna jaget. Att många unga människor struntar i gällande lagar blir därmed inte så svårt att förstå.
Jag ber dig pröva min korta analys på det som sker i nutidens Sverige! Vi ser em samhällsutveckling som leds av en tilltagande rättslig ansvarslöshet. I toppen av samhället agerar högt uppsatta offentliga makthavare efter sin egen ”lagbok” och gör nästan som de vill. Viktiga regler om ansvar för politiker och myndighetspersoner finns inte på lagstiftningens agenda!
Lika illa är det i botten av samhället. Unga människor agerar som legomördare åt klanernas kriminella nätverk. Och i dagarna återvänder Greta Tunberg med flyg från sin misslyckade protestaktion för terrorns Hamas. Redan tidigare har hon upprepade gånger lagförts för diverse spektakulära miljöaktioner. Hon blir på så vis sinnebilden för den unga nya generationens navelskådande. Hon säger det nämligen rent ut: hon vet bäst själv. Hon lämnade Israel – inte för att slippa fängelse – utan för att hon ansåg sig ”ha viktigare saker att uträtta på annan plats”!
Mina slutsatser får givetvis dystra följder. Jag måste nämligen skuldbelägga politiker, pedagoger och andra vänsterliberaler som manat fram utvecklingen. Även mediesamhället bär ett blytungt ansvar. En mer kritisk, faktainriktad och sansad styrning av Sverige hade sannolikt gjort min förklaringsmodell ointressant.
Torsten Sandström
.
