Som politisk chefredaktör på SvD har Tove Lifvendahl en viktig uppgift. Hennes kollegor på ledaravdelningen tar den på allvar, med alltid tänkvärda och rappa betraktelser. Men inte Lifvendahl. Hon skriver i en författarjargong – långa drapor – med borgerliga svenska ideal. Inte pang på med andra ord. Utan krångliga texter med mycket flum, om än ofta med goda intentioner. Och sällan tuffa angrepp på moderaterna, hennes parti, som sannerligen inte lyfter alla politiska stenar. Exv avseende problem inom den offentliga vården där ett hundratal moderater häckar i toppen på svenska landsting/regioner.
Idag skriver hon en sådan ledare. Den rör betydelsen av privata företag inom det svenska samhället och alltså även på offentlig sektor. Helt riktigt konstaterar hon att sossarna inte klarar av denna uppgift utan bidrar till ineffektiv inom det offentliga. Sossarna står nämligen med ett ben i planekonomin. Det gör för övrigt många inom M, KD, L, C och SD.
Hennes rubrik lockar inte till läsning idag:
Tänk om det privata vore normen
Rubriken är ett tecken på borgerligt – och för den delen även vänsterns – flum. Vilken jädra norm undrar jag? Och vilken privathet avser hon? Dessutom kan rubriken läsas som ett hot – inte en önskan – avseende större fokus på det privata livet – i företag och familj. En politisk god rubrik vore exv:
Fram för företagskonkurrens inom det offentliga
I stället för klartext så lindar Lifvendahl in ledaren i en politik korrekt stil. Bara valet av ordet ”normen” signalerar vänstersnack. Alla som läst några böcker vet att normer kan vara av olika slag, vanligtvis antingen lagliga eller moraliska (där politiken är en undervariant). På vänsterslang betyder normen en öppning för sk ”normkritik”, dvs ett ifrågasättande från vänsterhåll av traditionella värderingar rörande politiska värderingar om ekonomi, politik, kön, privatliv, konst och andra moraliska val.
En ledarskribent på en tidning som är moderat eller marknadsliberal måste vara tydlig. Men SvD är inte längre en tidning för marknadsliberaler. SvD framträder alltmer som en vänstertidning med liberala inslag. På så vis passar Lifvendahls ledare idag som hand i handske. Tyvärr. På så vis har Bulletin – där jag själv medverkar – blivit landets främsta tidning med ideal från höger. Varken moderat eller SD.
Torsten Sandström
