Kompositör och pianist. Wikimedia

Svensk politik är inte längre fokuserad på samhällsnytta. Snarare gäller kontroll över medborgarnas själsliga liv och deras roll vid valurnan. Medierna agerar lydigt som politikens drabanter. Det vi ser är tyvärr en av staten finansierad ideologisk missil som siktar på människorna i syfte att ta kål på den öppna politiska debatten.

Så här skriver Sydsvenskan i sitt sedvanliga skräckperspektiv på ämnet:

Klimatvarning: Svensk politik ökar utsläppen

Klimatpolitiska rådet, som finansieras med skattemedel, driver inte vetenskap, utan politik. Rådet sysslar alltså inte med forskning – dvs analyser inom vetenskapens ram, utan med propaganda som baseras på beslut av FN och dess klimatpanel IPCC. Det faktum att svenska utsläpp – med hänsyn till våra skogar – är kanske de minsta i Europa tar klimatpolitiska rådet inte hänsyn till. Meningen är nämligen att det alltid ska bli lägre utsläpp eller minskad förbränning av fossila bränslen, detta oavsett att reduktionspliktens skogsråvaror leder till lika höga CO2-utsläpp per ton.

Rådet är med andra ord ett politiskt organ, som driver miljötalibanernas enögda mål. Bara rådets påstående att det är statsministerns roll att driva miljöpolitiken framstår som politiskt hokus pokus eller rentav nonsens. Statsministerns roll bestäms av Regeringsformen, en grundlag, och inte av rådets talibaner. Om rådet kommer fram till att ett framtida krig innebär miljöförstörelse, vilket är sant, så skulle rådet alltså kunna förespråka att Sverige inte ska försvara sig med vapen, utan ge upp. Så fungerar talibanernas trosuppfattning: ett heligt krig.

Det är föga demokratiskt att bara låta ena sida av klimatpolitiken komma till tals. Men sådan är verkligheten. Öppenheten i samtalet är närmast obefintlig. Det rör sig om ett politiskt korståg. Fienderna är utpekade. Nu ska de förintas. Det är därför jag skriver om miljötalibaner.

Enda trösten är att det ständiga skräckropen förmodligen kommer att slå tillbaka i ett utbrett ointresse. Den som ständig ropar på vargen drabbas nämligen av bakslag, säger ordspråket.

Torsten Sandström