Anti-PK-bloggen

Jag läser att Roger Akelius i en intervju med Dagens industri (Di) uttalat sig i utbildningsfrågor. Han är kritisk mot betyg i skolan. Och säger:

”Krav är översitteri”

Akelius må vara en skicklig finansman. Men vad vet han om skolan, mer än att han själv genomgått en hel del utbildning med teknisk inriktning. Därför verkar han inte vara den Intervjuperson man först ska välja då det gäller betyg i skolan. Han kanske menar att han klarat sig bra utan toppbetyg. Men man måste kräva bättre argument om man generellt ska uttala sig om betyg.

Krav kan som bekant vara små, mittemellan, stora eller helt enkelt överdrivna. Att allmänt säga att krav är översitteri passar förstås på överdrivna krav. Men att dra alla nivåer över en kam är förstås fel. Det hajar nästan varje elev. Särskilt i ett land som Sverige , där kraven i skola och annan utbildning tenderar att ligga på den lägre sidan av mittemellan. Det är alltså ett dumt uttalande av Akelius, som borde ha snackat mer nyanserat. Betyg är ju en viktig drivkraft för många som studerar. Det är också en god service till potentiella arbetsgivare då de försöker finna en lämplig person för anställning. Akelius är alltså ute på hal is. Men med alla sina pengar klarar han sig nog från kritik.

Min kritik riktar sig främst mot Di, som plockat ut ett enskils uttalande ur en bredare kontext. Och sedan slås Akelius ord upp i en fet och svulstig rubrik. Varför gör Di så? Någon säger kanske att tidningen vill vara populär. Men det tror jag knappast, ty läsekretsen – främst anställda inom näringslivet – delar nog min uppfattning att krav och betyg är något positivt.

Min slutsats är därför att Di – vilket tyvärr blivit en allt vanligare vana sedan Bonniers köpt tidningen – vill driva politik på vänsterkanten. Kommunister, sossar och vänsterliberaler gillar att tala negativ om betyg. Deras pedagogiska vision är friheten. Och så går man till överdrift och menar att krav och betyg ungefär leder till den lärarroll som Stig Järrel spelar i Bergmans film Hets. Di driver alltså politik på vänsterkanten, dvs framför teser som vänsterns pedagoger länge upprepat i vårt land med en sjunkande kunskapsnivå som följd.

Göran Persson skadade skolan allvarligt genom kommunaliseringen. Nu bidrar Di alltså till fortsatt nedgång i framtida PISA-mätningar. Tacka Bonniers för det! Eller rättare sagt, kritisera den förlagskoncern stenhårt som driver en felaktig vänsterpolitik genom olika tidningar!

Torsten Sandström

Författaren och fd ordföranden för PEN, Ola Larsmo, är en av många vänstergängade inom vänsterns elit. I Sydsvenskan utbrister han idag genom följande rubrik:

”Högerrollen på twitter låter sig inte tigas ihjäl”

Det må så vara att trumpismens i USA uppvisar ödesdigra tecken och att en stor del av det amerikanska folket håller på att förvandlats till demokratins fiender. Eller att den breda publiken snarare är förblindad av en onyanserad och alltså delvis dåligt underbyggd kritik av den politiska klassen i USA (som sannerligen är värd att kritisera).

Larsmo är förblindad av sitt hat mot konservatismen. Därför ser han inte vad som händer i vårt land (och delvis i USA). Här har vänsterns krafter – med kommunister i täten – i huvudsak erövrat det politiska samtalet. Han själv är en av dessa, som med PEN som organ, basunerar ut sin ständiga kritik mot liberaler och högerkrafter. Detta sker genom ett nära samarbete med nationens journalister som normalt befinner sig på samma politiska linje.

Såväl i USA som i Sverige är det medierna som driver politikerna framför sig. Alternativt agerar de som elitens megafoner. Därför menar jag att journalistikens åsiktsinriktning vänsterut bär en del av ansvaret för reaktionen, dvs det elände som odlas inom Twitter och en del andra sajter för fåordig och onyanserad kommunikation. Larsmo är alltså – utan att själv veta det – ansvarig för en osund utveckling. Han och andra medlemmar inom PEN måste vända sig till den egna yrkeskåren och desarmera den politiskt enögd propaganda som pågår. Dagens rubrik i Sydsvenskan – med adress högerut – tyder på att detta inte kommer att ske.

Torsten Sandström