Varje dag skjuter unga män varandra i vårt land. Bomber kreverar. Blodet flödar. Omkringboende oroas för sig själva och sina barn. De få som kan flyttar. Sådan är verkligheten i ett tidigare fredligt Sverige.
Hur har det blivit så på inte ens ett dussin år? Jag som driver Anti-pk-bloggen.se har ett klart svar. Lagens politiska klass har struntat i nationens basala intressen. I stället har politikerna gripits av globalismens mantra som går ut på att världens alla folk sitter i samma båt. Tanken är vacker. Men den är inte sann, utan en politisk dröm. Nationernas gränser och interna maktförhållanden är inte upplösta. Regimer och folk slåss. Sannolikt vill den fattige bli rikare och få ett bättre liv. Men medborgarna i de välbärgade nationerna är inte villiga att på osäkra grunder offra sin välfärd och gå ett fattigare och mer osäkert liv till mötes. Men det senare är just vad en bred grupp svenska politiker vill inför höstens val, utan att våga säga det rent ut.
Här har vi roten till dagens främsta samhällsproblem med dödligt våld i centrum. Svenska folket har förvisso valt sin politiker. Men folket har inte bestämt sig för att Sverige ska agera som världens globala samvete och ta emot en massiv invandring som i sin tur – på grund av bristande integration – medfört att klanernas ungdomsgäng skipar en maffialiknande rättvisa i förorterna. Klanernas dödliga våld beror i huvudsak på den politiska klassens oförstånd och passivitet. Under minst åtta år av socialdemokratiskt regeringsinnehav har våldet ökat och S-regeringen har bara motvilligt anpassat sig till oppositionens krav om straffrättsliga skärpningar.
Men nästan inget har gjorts för att bryta klankulturen i förorterna. Inför valrörelsen flaggar Centerpartiet i annonser för fortsatt invandring! Forsatta transfusioner av penningbidrag till nyanlända är att vänta. Hårda ord saknas om att bryta den traditionella islamistiska kulturen. Bara ytterst svaga ord hörs om vikten av studier i svenska och om att ta avstånd från männens familjemakt inom klanerna och deras våldskultur. Åren går under politisk passivitet från S-regeringen, under uppbackning av V, C och Mp.
Och nu knappt två månader inför valet lovar sossarna plötsligt att genomföra dussintals små reformer, som man bort lansera för åtta år sedan. Det är ett rekord i senfärdighet. Och det är alltså löften som kommer från ett parti som främst är ansvarigt för dagens våldselände.
Enligt min mening kan bara den som är dåre rösta på S-partiet i september. Regeringens löften är tomma med tanke på tidigare undfallenhet. Partiet är för fortsatt invandring av potentiella bidragstagare och s-märkta väljare. Sossarnas partiprogram vilar på tanken om en globalism, som ska betalas av vanliga skattebetalare.
Om dagens blodiga våldssamhälle ska försvinna är det således en grundförutsättning att S-partiet, Centern och Mp sänks. Inga s-fingrar ska vara kvar i regeringsställning. Men det räcker inte. Dessutom måste nödvändigtvis den borgerliga oppositionen intensivt agera mot klansamhällets muskler. Det gäller att skärpa dialogen och bygga front mot den ökande globalismen. Det gäller att tala om paus för invandring! I Sverige ska inte islamsk kultur främjas.
Jag är inte säker på att oppositionen vågar visa denna handlingskraft. Men man måste göra det ifall våldskulturen ska brytas och Sverige åter ska kunna bli ett relativt lugnt och nästan våldsfritt samhälle.
Torsten Sandström
