Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Bilderna av svenska ledande politiker från dagen möte om en NATO-anslutning är talande. En rad nedstämda politiker som – tillsammans med övriga i Riksdagen – försatt Sverige i ett försvarspolitiskt nödläge. Man har haft åtta år på sig att ta ställning till Putins aggressioner. Men inte fixat NATO förrän fem i tolv, och först efter att Finland fattat beslut. Så går det när alltför många dåliga svenska kockar lagar politik.
Att det är skyldigt gäng som syns genom kamerans lins är tydligt. Ledsna med uppgiven blick och kroppshållning står de där på rad. Under galgen skulle man kunna säga. Förmodligen kommer svenska folket inte närmare en ursäkt än vad bilden visar. Skamsenhet med andra ord.
Det styrker mig i tron att Sverige i framtiden måste få färre riksdagsledamöter, men med högre kompetens (utbildning och arbetslivserfarenhet). Alltså inte dagens broilers från partiernas ungdomsförbund. Om vi får bättre politiker, som väljs närmare folket (alltså mer direkt demokrati) – och med rotation efter någon period – ska dom gärna för mig få mycket bättre betalt.
Torsten Sandström
PS! Vissa ledamöter från Liberalerna, KD och M har länge tjatat om ett NATO-inträde. Heder åt dem! Men vad har SD gjort? Bu!
Kriget i Ukraina har blivit en ögonöppnare för Sveriges många idealister, som drömt om vårt land som ett Sörgården i Europa. Många har alltför länge trott att Sverige står utanför vidrigheter som krig och folkmord. Eller att Gotland är ett tryggt svenskt territorium. Trots Putins förvarning genom krigsstarten 2014 ville få tro på att krig kunde drabba vårt land.
Och så plötsligt – bara under en månads tid – har den svagaste S-regeringen någonsin under ledning av en skärrad Magdalena Andersson lagt om den säkerhetspolitiska kursen 180 grader. På bara några veckor har hon gått från att ett inträde i NATO skulle ”verka destabiliserande” till att det NATO nu är det enda rätta.
Rader av hennes trogna fredskramare – eller NATO-hatare – har tagna på sängen just nu fullt upp med att anpassa sig till kursändningen i toppen av Partiet med stor bokstav. Enbart de värsta kommunistkramarna – som liksom Pierre Schori och andra alltid trott på fredens ord från diktatorer och terrorister – vägrar att hoppa på NATO-tåget. Bilden av röran inom Partiet för tanken till ett nederlag för socialismen.
Det som skett är alltså något synnerligen märkligt. Tron på svensk alliansfrihet imploderar inför allas ögon – på bara några veckor. En av sossarnas stora affischfrågor om oberoende och fred av egen kraft går upp i rök. Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme voltar i sina gravar. Inte undra på att Magdalena Andersson i senaste valdebatten på SVT var närmast mållös.
Jag menar att det sannerligen var på tiden att illusionsfritt betrakta Sveriges förmåga att ensamt försvara sig, i en tid då man till råga på allt lyckats avveckla större delen av svensk förmåga till motstånd med vapen.
Det goda med skeendet är att det står klart för allt fler att S-partiets nått vägs ände. Organisationen är inte längre den folkets rörelse man varit från Branting till Erlander. Partiet är inte längre vad man utger sig för att vara, nämligen världmästare i politik. Inte ska ett Parti som så i grunden misskött en nationell frihetsfråga fortsatt tillåtas regera landet. S har misslyckats och borde själv bestämma sig för att ligga lågt i höstens val för att slicka såren och fundera över en ny politik. Nu kommer inte detta att ske.
Inte heller det borgerliga alternativet tycks idag kunna lova någon ny politik. Flera av dessa partier bär också ansvar för nedrustning och flummig tal om att fred är en viljefråga (med Putin som en hänsynslös maktspelare i grannskap). Vidare saknar borgerligheten klara och goda besked om hur raderna av svenska strukturproblem ska hanteras. Besked saknades 2014, de är ännu olösta och flera nya har tillkommit. Borgerlighetens anpassning till S-partiets makt att formulera rådande politiska frågor och svar är enligt min mening patetisk. Ironiskt nog tycks det vara så att S-partiets oförmåga är borgerlighetens starkaste kort i höstens val. Men det räcker inte.
Därför måste, enligt min åsikt, borgerligheten ge järnet nu, de sista tre månaderna inför valet! Det politiska vakuum som uppstått efter krevaden av NATO-bomben måste utnyttjas för ett antal politiska utspel, som visar att Sverige verkligen kommer att lämna S-kollektivens förlovade land, för att satsa på en upprustning av rättsstaten och en utvidgning av den svenska demokratin (med direktdemokratiska punktinsatser). En förstärkt medborgarrättska måste bli en följd av inträdet i NATO. Utrymme saknas för allt skryt om Sverige som en moralisk stormakt eller föredöme för Världen. Den sagan är slut! Nu gäller att:
rusta upp försvaret
bekämpa byråkratin
avveckla S-organisationernas lagfästa kontroll över arbete och hyresbostäder samt hela den svenska kultursfären
avveckla landstingen: låt stat, kommuner och företag ta över vård vård och transporter
avveckla vänsterpedagogernas tolkningsföreträde över skolan
avveckla feministernas tolkningsföreträde över universiteten
avveckla klimtatfanatikernas tolkningsföreträde
avveckla – eller banta kraftigt – SR/SVT som länge varit S-partiets främsta språkrör
ta fram rödpennan och stryk några hundra miljarder av onödiga statliga utgiftskronor
reformera bostadsbeskattningen.
Det finns hur mycket som helst att göra inom politiken för att göra Sverige till ett frimodigare och bättre land, där inte längre alla ska marschera i kollektivens takt till toner av visan om den heliga jämlikheten. Medborgarna måste befrias från politikens bojor.
