I flera bloggar harjag kritiserat EU:s och Sveriges utveckling mot en planekonomi. Det syns inte bara i gigantiska svenska bidrag (gåvor) till sydeuropas krisnationer, utan också i en flummig lagreglering om att ”hållbar” produktion och konsumtion.

Nu ännu ett allvarligt exempel. Det gäller än en gång lagregler som tvingar EU:s stater till lydnad. Nu är det fråga om ännu en bombastisk rättsprodukt, som kallas UTP (unfair trading practices). Reglerna tar sikte på företag inom handeln med jordbruksvaror. Särskilt matvaruhandlare – exv inom ICA – ska nu tvingas in i EU:s nya kollektiva reglering. Lagen börjar gälla den 1 november och omfattar endast företag med en omsättning på minst 20 miljoner kronor per år (och dessutom köpande myndigheter). Det främsta syftet är gott. Det gäller att skydda medelstora leverantörer av livsmedel från jättarnas krav. Men då bara uppköpande storföretag och myndigheter omfattas kommer faktiskt även jättar i stil med Coca-Cola att ges skydd.

Det är alltså fråga om massor med pekpinnar som innebär att den fria konkurrensen sätts ur spel. Flertalet av dem – inte alla – tycks redan följa av svensk marknadslagstiftning eller branschregler. Som vanlig verkar EU:s avsikt verkar vara att skapa ett Lyckans samhälle för unionens storbönders företag, i stället för tuff konkurrens och fria kontrakt. Alltså en klåfingrig ambition att styra kontraktsparter inom affärslivet. Lagen kallas på EU-prosa UTP (unfair trading practices), vilket alternativt kan läsas Utan Tillräcklig Praktisk hänsyn.

Det vi ser är en vilja från EU till ännu mer central planering av varuproduktion och omsättning. Några av parollerna bakom regleringen är förrädiskt lockande. Allt ska nämligen bli så bra. Men själva motorn i en marknadsekonomi – tuff konkurrens och fria kontrakt – riskerar att gå i stå. Basen påminner om Lenin och Stalins tro på central planering för den framtida Lyckans samhälle. Det gick som bekant inte så bra.

Har Europas politiker inte lärt sig läxan av sovjetsamhällets undergång?

Torsten Sandström