Tabu om en blodig verklighet, Wikimedia.

Varje dag innehåller svenska medier reportage om det dödliga våldet. Varje dag intervjuas politiker, forskare, poliser och andra makthavare. Och varje dags menar nästan alla tillfrågade att man måste angripa roten till det onda som sker.

En lång rad grundorsaker räknas upp som tillhör bakgrundsbilden i stil med klanernas krig, urdålig integration, narkotikaförsäljning, riklig tillgång på vapen, milda eller inga straff alls, ekonomisk misär i utanförskapsområden osv.

Alla dessa förklaringar är förstås bra. Men ingen tillåts eller vågar säga den sanning som måste sägas i ett Sverige, som mottagit omkring 1 miljon nyanlända under de senaste 15 åren: den främsta förklaringen är en på tok för hög invandring till ett litet land. Vilken nation med 9 miljoner invånare orkar med en invandring på 10%?

Varenda svensk förstår att endast en eller två procent av de nyanlända ser en framtid som brottslingar. Majoriteten är inte kriminell. Men, det är just invandringens storskalighet och ett mottagande samhälle som inte förmår integrera de nyanlända som är grundorsaken till det dödliga våldet.

Nu förbereder sig svenska politiker och myndigheter för ännu en våg av invandring från Afganistan. Hur många vet ingen. Men förra året (2020) anlände totalt 82.000 utlänningar. Om inte Sverige ändrar politik från asylrätt till kvotinvandring kommer det dödliga våldet inte att elimineras. Det gäller att välja ut vilka behövande som nationen klarar av att hantera. Särskilt som den person som vägras asyl ändå i normalfallet blir kvar i landet!

Det är enligt min mening beklämmande att sanningen bakom det dödliga våldet är tabu. Det som sker är sannolikt nutidens främsta exempel på svensk politisk korrekthet. Den står nationen dyrt!

Torsten Sandström