Muslimska brödraskapets flagga.

Känner du igen den här historien?

Från Gaza skickar Hamas raketer som kostar många israelers liv,

Israel besvarar elden och skapar ännu större död och förödelse i Gaza,

Västvärldens biståndsorganisationer ger stora bidrag till Palestina för återuppbyggnad,

Från Gaza skickar Hamas några år senare nya raketer mot Israel,

Mer biståndspengar anländer till Palestina för återuppbyggnad,

Årtionden passerar och samma procedur upprepas...

– o –

Hur länge ska denna grymma fars pågå? Hur länge ska ett dysfunktionellt och grymt palestinskt ledarskap tillåtas topprida nationerna i väst? Är det inte dags att hålla inne med bidragen till palestinierna och Hamas för att tvinga deras ledare till fredliga kompromisser?

Allt talar för att en tydligt visad vilja hos palestinierna att upphöra med våldet och en strävan efter fredlig samverkan skulle bli en öppning till ökat välstånd för det egna folket. Och det bör kunna bli vägen till en fredlig självförvaltning som ingjuter respekt från utlandet. Även från Israel , som har uppenbar anledning att stödja ett konstruktivt ledarskap, genom pengar till skolor, sjukhus och ekonomisk utveckling i Palestina. De två staterna Israel och Palestina skulle bli föredömen för folken i Sydvästasien.

Att både israeler och palestinier bär ansvar för det som händer är fullt klart. Likaså att två destruktiva religioner står mot varann. Men den enda lösningen är att tvinga palestinierna att förstå att man inte kan få allt och i handling visar att jihad är helt fel väg att gå. De måste upphöra att stödja vänsterns Fatah och Hamas. Först då kommer Israels smygande expansion möjligtvis att kunna stoppas. Först om alla inblandade visar att man inser att det nödvändiga heter: kompromiss för fredlig ekonomisk samverkan.

Decennier av stöd till palestinierna har nu passerat vägs ände. Att sluta med bidragspolitiken kan tyckas grymt. Men sanningen är att Hamas idag för ett heligt krig med stöd från västmakterna, Iran och islamska organisationer. Och Fatah och Hamas använder det egna folket – inte minst deras barn – som gisslan.

Jag tror alltså att fredliga kompromisser först kan komma till stånd om västerlandets bistånd till Palestina upphör i avvaktan på ett skifte av ledarskap. Det är en besk medicin. Men jämfört med hittillsvarande konstgjorda andning har medicinen möjlighet att bota.

Torsten Sandström