Bland mycket konstigt som hänt i coronans tider är kanske hälsningen via armbåge det konstigaste. Det verkar vara fråga om en nydaning som uppfunnits av någon undersysselsatt byråkrat från ett svenskt eller utländskt ämbetsverk.
Att hälsa med en handskakning, näsgnuggning, kram eller puss är av naturliga skäl något vänligt och skönt. Det rör sig om symboler som av tradition anses vänliga och tillmötesgående. Kontakt mellan dessa kroppsdelar ses därför som välkomnande.
Men detta gäller ju inte det fåniga spretandet med armbågar som möts, trevande spets mot spets. Tänk bara spå följande talesätt:
*Han/hon har vassa armbågar,
*Han/hon armbågar sig fram,
*Han/hon bjuder in med armbågen.
Personligen har jag aldrig kommit på tanken att besvara en hälsning med armbågen. Ett ”hej” eller en vänlig vinkning duger bra, tycker jag.
Därför undrar jag vad det är som gör att armbågen blivit en symbol för ett möte. Förmodligen en markering av avstånd. Men då behövs väl inte alls någon hälsning via kroppsdelar som möts . Därför skulle man kunna tro att covid-19 angripit människors hjärnor. Men antagligen är det bara fråga om offentliga tjänstemän som har haft för lite att göra. Det enda som därför förvånar mig i sammanhanget är att armbågshälsningen inte föreskrivits av Folkhälsomyndigheten.
Torsten Sandström
PS! Någon kanske undrar över min eviga oppositionslusta. Den är konstitutionell och kanske ärftligt betingad. Min far kallades ibland ”Kvirre”. DS!
