Samma dag presenterar svenska medier två helt olika budskap som visar på en politisk härdsmälta. Båda frågorna rör nationens försvar i vidsträckt bemärkelse. Båda rör även S-partiets sk försvarsminister, en person som i sin ungdom varit vapenvägrare och befriats från värnplikt. Vad är det som händer?
Jo, en dagsnyhet är att Hultqvist menar att landet måste stärka sin cybersäkerhet. Ett nytt centra för cybersäkerhet till en kostnad på hundratals miljoner ska inrättas. Det gäller med andra ord att hindra främmande stater från att tränga sig in i vitala databanker för att där skaffa sig information eller ställer till oreda i data som insamlats. Frågan tycks mycket viktig. Men knappast någon större nyhet, med tanke på vad som sker dagligen i vår omvärld.
Det som gör att jag tappar hakan är därför dagens andra nyhet. Det visar sig nämligen att det svenska försvaret lagt ut hemliga data om försvarsanläggningar på internet med fri åtkomst för fientliga stater och envar. Och främlingarna har tagit för sig med ett stort smil. Den svenska försvarsmakten läcker som ett såll.
Försvarets ena hand skänker potentiella fiender tillgång till hemligheter över internet. Medan den andra handen högtidligt talar om förbättrad cybersäkerhet för 400 miljoner med rader av nya byråkrater. Den ena handen vet alltså inte vad den andra sysslar med! Än en gång ser vi farsen: Hallo, hallo, hemliga armén!
Hultqvist säger i SVT att han litar på alla sina svenska myndigheters förmåga att seriöst agera för cybersäkerhet – ändå ska buntar med nya välbetalda anställas. Det är faktiskt inte klokt!
Vad är orsaken till att det svenska försvaret antagligen sköts bättre av Åsa-Nisse och Klabbarparn än i Hultqvist regi? Det har att göra med svag kompetens inom nationens stora byråkratier. Varför har de svag kompetens? Jo, det sammanhänger med ett nutida myndighetssverige där höga chefer inte rekryteras efter kompetens och skicklighet, utan efter deras anpasslighet till det ledande S-partiet. En stor andel av generaldirektörerna har fått sina jobb för att de sympatiserar med S eller till och med är medlemmar i S-partiet.
Ämbetsansvaret är numera närmast slopat genom Olof Palmes försorg. Följden har blivit att de välutbildade, politiskt oberoende och självständiga ämbetsmännen (eller kvinnorna) sällan syns i vårt land. I stället ser vi lydiga och duckande chefer som inte självständigt och kritiskt kan bedöma fundamentala säkerhetskrav inom den egna verksamheten. Deras uppgift har förvandlats till att vänta på direktiv från storebror S-regeringen. Och den är som bekant ingen källa till kloka beslut. Självständigt tänkande värderas lågt. Men frågan om att täppa till informationsläckor rörande försvarshemligheter måste vara prio nummer ett inom varje organisation. Rena grundkursen med andra ord. Men nutidens svenska politruker i myndigheternas toppar klarar inte ens av detta! Hultqvist och hans lego(s)oldater är rena farsen.
Apropå komik. Tacka veta jag Åsa-Nisse och Klabbarparn! De kanske inte är välutbildade. Men de ger sig inte heller ut för att vara nationella storspelare eller allvetare. Däremot brukar de praktiskt fixa problem som de ställs inför. Vanligt bondförnuft besitter de alltså. De har alltså det enkla, kluriga och kritiska tänkande som Hultqvist och hans kompani av leosoldater definitivt saknar.
Torsten Sandström
