DN:s egen klimatclown Björn Wiman snubblar än en gång genom tidningens spalter i alltför stora skor. Han skriver om det helgon han själv marknadsfört, dvs Greta T, och målar vid sidan om henne upp en skräckfigur som heter Naomi Seibt. Den senare har jag aldrig hört talas om, men enligt Wiman måste hon vara ondskan personifierad i och med att hon vågar kritisera Greta T. Läs själv Wimans predikan:
Naomi Seibt försvann lika snabbt som hon kom. Men hon uppstod inte ur ett tomrum. Till skillnad från Greta Thunberg hade hon inte världens samlade klimatforskare bakom sig, utan pengar från kretsen av rika klimatkrisförnekare i den ökända amerikanska tankesmedjan Heartland Institute. Seibt har också varit aktiv inom ramen för högerextrema Alternativ für Deutschlands verksamheter och utgjorde därmed ytterligare ett bevis på den väl belagda kopplingen mellan klimatforskningsförnekelse, konservatism och våldsbejakande främlingsfientlighet.
I syfte att få fram sitt budskap drar sig inte Wiman för att ljuga. Först och främst påstår han att Greta T har världens samlade klimatforskare bakom sig. Det finns en ansenlig grupp högt utbildade naturvetare (med inriktning mot klimat) som är skeptiska till att uppvärmningen sammanhänger med CO2. Om de har rätt vet inte jag. Men att skriva att Greta S stöds av ” världens samlade klimatforskare” är fel och står klart i strid mot journalistisk etik.
För det andra målar Wiman upp Heartland-stiftelsen som en rik och ökänd motståndare till Greta T. Det är korrekt att organisationen för fram ett FN-skeptiskt klimatbudskap. Men vad säger att FN:s ord är mer fyllda av sanning? Bakom FN finns rader av politiker som gärna vill se sig själva återvalda och därför ser till att miljarder slussas till FN. Via FN byggs ett klimatpolitiskt komplex upp för att regera världen.
För det tredje använder Wiman det ökända knepet att svartmåla en motståndare genom att – utan tydliga bevis – påstå en ”koppling” till en rad skräckfenomen. Han nämnder därför att Greta T:s kritiker har anknytning till ”konservatism och våldsbejakande främlingsfientlighet.”
Wiman för således en ovärdig argumentation i den viktiga frågan om hur allvarlig uppvärmningen ska ses och vad som är orsaken (CO2, solen, något annat eller kombinationer med CO2). Hans höga tonläge och enögda argumentation – utan minsta försök till bevisföring i sakfrågan – gör att Wiman är ett hån mot den som vill se en saklig och kritisk journalistik. Han agerar som en vildsint propagandist. Liksom en medlem av inkvisitionen är han förblindad av sitt hat mot de som yppar kritiska budskap. Wimans nivå är slamkryparens.
Torsten Sandström
