Det svenska rättssamhällets dilemma i ett nötskal. Bild: Washington Post.

På bloggen har jag skrivit om den svenska asylrättens moment 22. Dvs att den som vägrats uppehållstillstånd ändå kan bli kvar i Sverige, om det visar sig att han/hon riskerar sitt liv genom en utvisning till hemlandet.

Jag har också skrivit om hur invandrarnas klaner utövar en egen rättskipning här i landet. Inte sällan med dödlig utgång. Men i vårt samhälle vill man ogärna tala om klaner. Här förklaras dödandet med ekonomiska orsaker. Eller påklistras etiketten ”heder”.

Därför häpnar jag över ett färskt domslut från Hovrätten i Malmö. Här slipper en person utvisning till Irak, trots att han (mot vederlag från tredje man i narkotika) genomfört ett försök till mordbrand hos en affärsman i Ronneby, i syfte att pressa företagaren på pengar.

Hovrättens motivering är att ett påstått hot föreligger mot den kriminelles liv vid hemkomsten till ursprungslandet. Först till hovrätten lämnade mannen in ett papper rubricerat ”Klanintyg”. I detta skriver en viss klan att personen ifråga är fredlös och att han får dödas. Detta pga en sexförbindelse i hemlandet.

Hovrätten anser det klart att Irak är ett land med en utpräglad klanstruktur. Även om intygets äkthet kan sättas ifråga menar domstolen att mannens påstående ”inte är sådant att de kan lämnas utan avseende utan i stället får godtas”.

Alltså än en gång den svenska kravlösheten och undfallenheten. Vilken signal ger en sådan dom till brottslingarna i Sveriges förorter? Gör som du vill i Sverige. Du slipper ändå utvisning om du bara visar upp ett klanintyg, som enkelt kan köpas för. Den svenska rättsordningen ger efter för ett klanintyg, med tvivelaktig äkthet till råga på allt.

Brottslingens säkerhet väger således tyngre än de svenska medborgarnas, vilka kan räkna med gärningsmannens fortsatta kriminalitet. Är någon förvånad över varför brottsligheten ökar i landet och nu sprider sig till mindre samhällen?

Jag menar att svenska domare bör ta fasta på rule of law, dvs oskrivna, men normala rättsliga principer för ett samhälles bestånd. Men det vill man uppenbarligen inte i Malmö, klanernas nybyggarland. Alltför många domare hukar enligt min mening i karriären och excellerar i att följa rule by law. Med skygglappar tillämpas alltså enbart den skrivna lagens ord. Till och med när det finns en möjlighet att bortse från ett ytterst tveksamt bevis tolkas lagens bokstav utvidgande och som en klapp på axeln till brottslingen.