Ja, så var FN:s bönemötet över för den här gången. Det har kostat mycket pengar och utsläpp av CO2. 70.000 personer har flugit till Dubai för att nära nog inte åstadkomma något viktigt.

Nästan alla stater har nämligen redan insett att jorden fossila resurser är begränsade och värda att spara på, oavsett verkan av CO2-utsläpp. Omställningen till el är nödvändig. Förbränning av olja, kol, biomassa mm är inte nyttig för den luft vi andas, särskilt som utsläppen enbart har en viss (men osäker) inverkan på planetens uppvärmning. Så det viktigaste beslutet med mötet i Dubai är framgångarna för ökade satsningar på kärnkraft. Men detta beslut i Dubai vill förstås inte världens klimattalibaner veta av. Bla därför är de värda denna nedsättande benämning.

Som jurist tycker jag diskussionen om ord , årtal och procentsatser är beklämmande. När det gäller klimatfrågor i en industrialiserad värld är omställningar krävande. Att peka ut en procentsats till ett visst datum är rentav stolligt (märk att det sällan sker i lagstiftning). Därför är det beklämmande att se hur diskussionen har rört formuleringen av ord i inför beslutet i Dubai. Många har insett att, förutsatt att mängder av kärnkraftverk finns att tillgå, är minskad användning av fossila bränslen jämte biomassa en vettig lösning. Kloka människor vet dessutom att särskilt energikrävande behov som flyg, fartyg od inte kan lösas med el under överskådlig framtid. Därför är frågan om valet av ord som ”upphöra, nedtrappning, utfasning” bara en lek med ord, något som förnuftiga personer således inser. Man kan dessutom faktiskt skriva vad som helst då det inte finns några juridiska medel eller institutioner för att på en internationell nivå genomdriva verkställighet av bönemötets siffror, årtal och framför allt faktiska effekter inom ett globalt och atmosfäriskt system.

Valet mellan av orden utfasning eller upphörande blir alltså irrelevant på ett juridisk plan. Men för deltagarna vid ett bönemöte av Dubais typ blir det viktig. 70.000 trosvissa deltagare vill nämligen åka hem och få folk att tro att de gjort något nyttigt för de skador som alla flygresor och nedlagd arbetstid vållat. De troende vill med andra ord hålla ångan uppe till den dag de flyger till nästa möte i tron att ”åstadkomma” det man misslyckats med i Dubai.

Hundratals svenskar som flugit till Dubai bör alltså skämmas rejält. Särskilt de högsta klimatprästerna! Allt som hänt i Dubai av minst vikt hade kunnat uträttas via internet! Så funkar prästmöten i alla tider. Detta gäller framför allt rena vallfärder och liknande turistresor. Sossen Katrin Stjernfeldt Jammeh, högsta höns inom Malmö kommun, har turistat i Dubai under några dagar. Hon reser på bekostnad av svenska folket som tvingas betala stora offentliga bidrag till ”fattigkommunen” Malmö, som måste få miljardbidrag – inte bara från staten utan enskilda kommuner, för att få sin budget att någotsånär hålla ihop.

Fy sjutton för bönemöten mellan troende. Fy sjutton för den dubbelmoral som är ett fenomen där Sverige tillhör världstoppen.

Torsten Sandström