Dagens PISA-resultat för 2022 visar på den svenska skolans fortsatta kris. Även om en del av problemen kan tillskrivas en misslyckan invandringspolitik under åtta år av sossestyre så är problematiken djupare: det rör sig om en kravlös skolpolitik helt enkelt. Den gamla skolan kunde förstås vara alltför auktoritär, men som en biprodukt fick i vart fall studiemotiverade studenter från alla klasser en god chans. Klassresorna var tämligen vanliga. Men jag vill inte åter till det gamla rakt av. Andra nationer lyckas skapa en god skola, exv vårt förnuftiga grannland Finland. Här hör vi ingen vänsterretorik. Men goda resultat. I Sverige gäller tyvärr motsatsen.

Den skola som S-partiet står bakom har under decennier befriat ungdomar från eget ansvar. Moroten i prov- och betygssystem har förklarats förkastlig för de omotiverade. Och kursplanerna har fokuserats på demokrati och jämlikhet – i och för sig viktiga mål – men knappast en kunskapsskolas främsta uppgift. I PISA 2022 ser vi därför än en gång hur skolan misslyckas.

Det är hög tid att byta ut de så kallade experter som styrt skolan av vägen. Fy skäms politiker, byråkrater och pedagoger! Landets politiker har sett skolan som ett reservat för studier i jämlikhet och kritik av krav på slappa ungdomar. Det har alltså rört sig om vänsterpolitik, även om den först av flummiga politiker från Alliansen. Och byråkraterna – inberäknat otaliga fackpampar – har sannerligen verkställt sossarnas kunskapsfientliga politik. Rader av skolministrar, generaldirektörer och många andra har bäddat in föräldrar och barn i bomull. Enskilda lärare som försökt styra upp verksamheten har lämnats ensamma. Förbud mot att tala klartext med stökiga elever – alltså tuffa ord – har förklarats som fel väg. Låg affekt (se bilden) uppfattas bara av den stökige som eftergifter.

I mina ögon har landets pedagoger ett tungt ansvar för det elände man skapat. Vänsterns kravlösa pedagogik har de på begäran från ovan serverat. I Finland ges forskare anslag för att studera arbetet i klassrum och kateder. I Sverige står teorier om allas rätt till utbildning, dvs jämlikhet mm, i fokus vid landets universitet och högskolor.

Någon vecka innan PISA offentliggjordes försökte den S-märkta generaldirektören på Skolverket, Ole Dolyckan, slå undan den kritik som skulle komma genom att meddela pressen att Sverige toppar rankningen vad gäller elevernas kunskaper i demokrati. Det är faktiskt sant! Hur ska en sådan person klara av att bygga en bra skola? Han ska lyckligtvis sluta. Men vad händer sedan?

Sverige påminner mig om kulturrevolutionens Kina. Vi utbildar förvisso inte rödgardister, men väl elever som skriar över eventuella krav. Och resultaten blev som under Maos tid. Kris och sönderfall.

Kloka människor måste alltså tillåtas skapa en förnuftig skola för kunskaper. Det är inte så svårt, vi har sett åtminstone några goda resultat under 1900-talets Sverige och nu utomlands. Så ut med politiken! Och in med katederundervisning, läroböcker, prov och framför allt nationellt rättade skrivningar som direkt avspeglas i betyg.

Jag menar också att en långvarig skolplikt måste ifrågasättas. Man kan inte tvinga omotiverade in i skolan i åratal, med resultat att de förstör för andra! Vid sidan om skolan ska en lärlingsutbildning i tysk stil favoriseras. Skolan måste ges arbetsro. Stökiga elever måste varnas och sedan stängas av. Gratis skolutbildning är en förmån, inte något som en elev konsekvent ska tillåtas spotta på…

Torsten Sandström

Please follow and like us: