Följande rubrik i DN 21/9 fångade mitt intresse:
Peter Wolodarski får Mommapriset
Tidningen berättar med andra ord om sin egen chefredaktör. Prismotiveringen lyder:
”Genom att så aktivt värna det publika tilltalet bidrar han till en mer levande offentlighet, där tidningen både kan debattera och debatteras, granska och granskas.”
Motiveringen bär sannolikt ordföranden Kerstin Brunnbergs hand. Hon är en person som haft maktpåliggande roller inom det svenska mediesamhället, bland annat som VD för SR. Hon har själv fått Stora journalistpriset.
I min värld har Wolodarski bidragit till att kraftigt dra den gamla fina liberal tidningen in i S-partiets närhet. Dessutom har – under Wolodarski – DN:s tätposition som etta inom den kritiska faktajournalistiken gett vika för ett obegränsat flöde av åsiktsreportage i vänsterns riktning. Rena nöjebladet! Hans ledare omfamnar normalt socialdemokratins ledning. Och han påstår helt fräckt i stora annonser att tidningen verkar för en ”upplyst värld”. Om ha tänker på skenet från egoreportage modell Schulman, Hellqvist, Beckman mfl så ser åtminstone inte jag något annat upplysning ön brinnande navelskådning av personer som tror på sig själva .
Hursomhelst har vandringspriset nu gått vidare från Brunnberg till Wolodarski. Det är stor medial komik – eller kanske tragik.
Torsten Sandström
