Donald Trump är en person som jag absolut inte tycker om. En politiker måste kunna uttrycka sin mening i mer än det format som Twitter förr tillät Trump. Han bevisar att det för framgång inom politiken i USA i stort sett räcker med en välfylld plånbok. Money talks.

Detta är han inte ensam om, varken på hemmaplan eller utomlands. Han uppträder dock utan norrmal uppsättning av spärrar avseende moral och syn på demokrati. Inte heller detta är han faktiskt ensam om, även om ganska få internationella politiker håller samma låga nivå.

Men. Trumps oklart utredda kontakter med Putin inför sin resa mot presidentposten 2017 visar både på bristande moral och demokratisk övertygelse. Hans förnekande av sin valförlust, telefonsamtal med Georgias valnämnds ordförande samt uttalanden inför (och efter) stormningen av Kongressen är flagranta övergrepp av demokratins spelregler. Det är tydligt att aktionerna även kan lagstridiga.

Mina tankar går till Adolf Hitler, en person med likande själslig karaktär som Trump. Båda tycks vara gormande egocentriker utan minsta självkritik och fullständigt galna efter makt. Sådana människor ska inte syssla med politik, just på grund av att de saknar alla normala spärrar vad gäller hänsyn till gällande spelregler och andra människors rättigheter.

Det är nästan en ofattbar tanke att Trump faktiskt förefaller ha en god möjlighet att bli presiden 2024. Han talar redan vitt och brett om hur han ska förändra USA – det låter läskigt – för den nation som hittills betraktats som världens främsta demokrati. Om han vinner ställs han av allt att döma än en gång inför ”kompisen” Putin. Att amerikanska folket inte tycks ta de pågående rättsprocesserna mot Trump på allvar är ytterst betänkligt. Åter tänker jag på Hitler som efter en tid i fängelse valdes av folket till en hög position för att till sist gripa all makten över Tyskland. Hur det gick vet vi.

Hitler, Putin och Trump är en förskräckande kombination av antidemokrater – alla med hänsynslösa och motbjudande karaktärsegenskaper. Trump borde inte vara valbar 2024. Väljs han ändå rör det sig – enligt min mening – om en risk för världshistorisk katastrof. USA:s nationella heder måste sättas ifråga. Att inte det demokratiska partiet har förmått utse en ung och dynamisk motkraft till Trump är ännu ett tecken på den amerikanska demokratins tillkortakommande.

Vi lever i en farlig värld.

Torsten Sandström