Är det någon som minns Stefan Löfven? Tyvärr kanske en och annan. Det var mannens som dök upp efter att Håkan Juholt snabbt gjort bort sig. Det har sannerligen gått utför vad gäller ledare för S-partiet.

Löfven sa under sina nästa åtta år vid makt många dumheter. Men något av det värsta var uttalanden om vågen av klanernas våld. Han sa: ”Vi såg det inte komma”. Efter mer än en handfull blodiga år blev han alltså överraskad. Det är ju inte klokt att en nation har en sådan statsminister!

Genom orden försökte han urskulda sig för sitt oförstånd och sin passivitet. Han tröstade också många svenskar som inte insett orsakssammanhanget på grund av att svenska medier i åratal vägrat att tala om invandrarnas klaner och hur de fungerar.

Vid samma samtal som Löfven försade sig – och visade sin okunnighet – tog han ett annat vanligt skamgrepp i och med att han anklagade bratsen från Djursholm som ansvariga för knarkhandeln i egenskap av konsumenter. Inte heller denna missuppfattning har svenska medier diskuterat och kritiserat. Bara en snabb googling från min sida – och efter 0,4 sekunder fick jag svar via Folkhälsomyndighetens hemsida:

Det är vanligare att använda narkotika bland personer med lägre utbildning, lägre inkomst och bland de som står utanför arbetsmarknaden. Narkotikaanvändning är vanligast i gruppen med lägst utbildning och bland personer som saknar arbete eller personer som är sjukskrivna.

Förmodligen måste man i den aktuella frågan tro på denna myndighet. Löfven, som dåvarande ledare för den svenska nationen, hade alltså inte minsta aning om problembilden då han anklagade ungdomar från Djursholm, som i och för sig emellanåt röker på eller sniffar kokain. Men Löfven är så urbota fel på det. Liksom Juholt. Och även Magdalena Andersson som yrar om att svenska barn ”hungrar” och därför vill att riksdagen ska besluta om nya statsbidrag.

Sosseledare och svenska medier är alltså under isen, som man säger. De måste alltså tillsammans placeras i frysboxen eller i skamvrån.

Torsten Sandström