I en text på DN-kultur oroar sig Kristoffer Ahlström för hur AI kommer att innebära en tsunami av desinformation genom att bilder och röster kan förvanskas via falska intervjuer. Förvisso är detta ett allvarligt hot. Men hur ska den nya teknikens onda sidor hindras undrar jag? Vilka är lösningarna? Det gäller som jag ser det att främja ett öppet och kritiskt samtal. Alltså en medial kultur där många röster tillåts och där inte bara ord från elitens snäva åsiktskorridor tillåts. Och där gnälls det just nu om AI.

Än värre är att Ahlström inte ser det hot från de inhemska svenska medier som redan sysslar med olika typer verklighetsförvanskning. Som framgår av mina bloggar är DN och Bonnierkoncernen en viktig aktör i kretsen av medier som politiskt lägger verkligheten till rätta. Genom att utestänga kritiska personer samt att ständigt framföra det politiskt korrekta – men vanskliga – budskapet sysslar DN och många andra svenska gammelmedier med green- och redwashing av verkligheten. Ahlström själv står faktiskt i främsta ledet genom sin personliga åsiktsmångling med armlängds avstånd till kritisk analys.

Den svenska nationen har sedan decennier rader av svårlösta problem. Det rör bostäder, skola, vårdens tillgänglighet, ett förvridet skattesystem, a-kasseutbetalningar trots massor av lediga jobb, slöseri med andra bidrag osv. Här har kritiska journalister verkligen något att bita i. I stället har exv Ahström själv i text bidragit till klimatskräckens utbredning. Öppen och kritisk journalistik ersätts med andra ord av flummiga politiska åsikter som journalister vill stoppa i halsen på svenska folket.

Torsten Sandström