Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

Bildresultat för swish

            1231429604

                eller

BIC/IBAN: HANDSESS / SE75 6000 0000 0003 2664 2811

Ett nationalmuseum för de anställdas bästa?

Uncategorised Posted on fre, december 23, 2022 11:32:53

Regeringens beslut om att statens muséer måste kräva inträdesbiljett, verkar rimligt rimligt enligt min mening. Besöker bör kunna avkrävas ett bidrag. Detta sker utomlands. Alla bör bidra till kulturens bevarande och presentation.

Nu säger muséets ledning att detta kommer att medföra ett besökstapp och att intäkterna inte blir tillräckliga. Det är inte enkelt att veta hur muséet räknar. Men det intressanta är hur man svarar på regeringens beslut: muséet stängs ytterligare en veckodag. Samlingarna ska alltså enbart visas 5 dagar i veckan i stället för 6 som idag. Vad är det för en kulturpolitik som muséet ledning ställer sig bakom?

Plötsligt faller själva idealet om allmänhetens tillträde samman. I stället för att skära i personalbudgeten – förslagsvis chefer som sysslar med politiskt vinklade specialutställningar – ska besökarnas frihet att välja veckodag begränsas. I blixtbelysningen ser vi att muséet inte bedrivs för konstens eller folkets skull, utan för personalens bästa. Man sparar inte på de anställda, utan låter samlingarna stå tomma för besök under ytterligare en veckodag.

Så agerar bara förnäma personer från kultureliten. Alltså dessa självgoda kulturbyråkrater som inte tar idealen om kulturens tillgänglighet på allvar. Man talar om öppethållande för folket, men de högsta cheferna stänger dörrarna ännu en veckodag för besökande. Det rimligaste beslutet vore att göra sig av med ett antal chefer som inte sysslar med de fasta utställningsföremålen. Alltså personal som inte är absolut nödvändig för att samlingarna ska kunna visas upp ännu en dag. Börja uppifrån i chefspyramiden och hugg med macheten…

Det vi ser är en museiledning som försöker sätta press på statens politiker för att få behålla sina jobb. Det är unken kulturpolitik. Dessutom i strid mot demokratins tanke om att en folkvald regeringen ska styra landet.

Torsten Sandström



Att krama brottslingar

Uncategorised Posted on fre, december 23, 2022 11:11:00

Kramandet av kriminella är en av vänsterns specialgrenar sedan länge. Medierna ligger förstås i täten. Sydsvenskan rubrik idag är ett smakprov där tidningen tar ställning för den åtalade och inte brottsoffren:

Sprängningar i Malmö

Åtalad gängledare:”Jag skulle aldrig placera en bomb mot familjer eller utomstående”

Vad den misstänkte säger har förstås inget sanningsvärde i sig utan måste prövas mot bevisningen. Att han har goda skäl att spela oskyldig är ett faktum som alla känner till. Ändå väljer Sydsvenskan att plädera för hans oskuld. Tidningen står rent logiskt nämligen inför tre alternativ.

1. Att inte skriva något i väntan på dom

2. Att ta ställning för brottsoffren.

3. Att skriva som man gjort.

Men Sydsvenskan väljer alltså att ta ställning för brottslingen. Så agerar medier som styrs av vänsterns folk. I stället för kritisk och saklig rapportering så driver man politik. Det gjorde även tidningen Pravda (”Sanningen”) under sovjettiden. I Sverige växer alltså PK-samhället sanningar fram…

Torsten Sandström