Anti-PK-bloggen

Hittills har jag trott på det officiella beskedet att en spärr på 4% för representation i Riksdagen begränsar mängden små partier och förenklar bildande av fungerande regeringar. Nu är jag inte längre säker.

För det första har svenska folket upplevt åtta eländiga år av ständig splittring, trots existensen av en spärr på 4%. Man kan tala om åtta förlorade år där det faktiskt funnits utrymme för en effektiv borgerlig sakpolitik, men där Liberaler och Centern förstört samverkan genom att vägra alla kontakter med SD. Knappast hade ytterligare ett antal mindre partier förvärrat situationen och ställt till större oreda än den vi senast sett Kakabaveh åstadkomma

För det andra ser vi hur 4%-spärren i realiteten kringgås genom att större partier mer eller mindre tydligt signalerar till sina trogna väljare att det är okej att stödrösta på partier som riskerar att falla under spärren. Det tydligaste exemplet är Miljöpartiet, som. den samlade vänstern har alla anledning att hålla under armarna inför hösten val. På så vis hålls alltså ett parti kvar som rimligtvis bort fall för spärren och genom sitt försvinnande bidragit till ordning och reda. Liknande kringgåenden – alltså stödröster – tycks kunna rädda L från att drabbas av spärren eller centern att locka till sig röster från sossar.

Man kan därför säga att spärrens reella funktion är att hindra nya partier från att träda in i Riksdagen. Och detta är ju en allvarlig och odemokratisk effekt. Men det är förstås en önskan som är fast etablerad inom de politiska klassen, som strävar efter att bevara status quo.

Effekten av 4%-spärren riskerar alltså att bli att det goda partiet Medborgerlig samling får en fortsatt uppförsbacke för inträde i Riksdagen. Det är mycket tråkigt och allvarligt från demokratisk synpunkt. Partiet har ett bra program och många kloka politiker. Partiledaren Ilan Sadé uttalar på organisationens hemsida de förlösande orden: ”De partier som har skapat dagens problem kan knappast lösa dem.” Han slår huvudet på spiken, med andra ord.

Läs gärna mer om partiet på dess hemsida: https://www.medborgerligsamling.se

Svensk demokrati har mycket att vinna på att ett principfast Medborgerlig samling tar plats i Riksdagen. På längre sikt måste 4%-spärren bort!

Torsten Sandström

Höstens riksdagsval ser till det yttre ut att bli en repris på tidigare täta valresultat med bara smärre politiska förändringar. Men det intressanta är att valet 2022 faktiskt har en potential till att bli en sprängning av socialdemokratins förmåga att via politiskt trixande suga sig fast vid makten. Vad är det som öppnar för denna enastående möjlighet?

Jo, det är att sossarna under de senaste åren inte bara fortsatt underlåtit att knäcka nationens gamla strategiska problem, utan dessutom visat prov på allmän oförmåga. Viktigast är en självförvållad energikris. Man har inte klarat av Sveriges energiförsörjning, utan för att få regeringens Mp-talibaner att hålla sig lugna har regeringen fattat beslut om att lägga ned två fungerande kärnkraftverk i södra delen av landet. Dessutom har man höjt beskattningen på drivmedel. Energikrisen drabbar redan Europa hårt och till vintern väntas hiskeliga priser. Detta i en inflaterad svensk ekonomi, med många oroande tecken. Svenska hushåll riskerar att drabbas hårt.

Lika viktigt är en självförvållad kris inom rättsvården. En omfattande invandring utan tuffa grepp för integration har släppt ett blodigt klanvåld löst. Till detta kommer en desorganiserad polisorganisation och en slapphänt kriminalprocedur. Dessutom brist på nödvändiga och effektiva fängelser. Blodigt skjutande och våldtäkter gör svenska folket med fog oroat. Förr var våldet mindre framträdande, nu hotas det öppna samhället.

Betydelse har även NATO-frågan. Det är inte regeringen som drivit fram en ansökan till NATO-alliansen. Pådrivande är en rad borgerliga partier plus att Sverigedemokraterna inte längre kramar Putin (förr kunde inte Jimmie Åkesson ens välja mellan Macron och Putin!). Ett skadeskjutet socialdemokratiskt parti har tvingats till en historisk utrikespolitisk kursändring – inte minst inför höstens val.

Med tre så starka politiska kort på hand kan oppositionen tyckas oövervinnlig. Så är det förstås inte riktigt. S-partiet har mediernas stöd, inte bara flertalet ledarskribenter utan också vänsterns armé av journalister, som alltid är på marsch i täta led. SR och SVT är sannerligen oblyga i sitt stöd till vänstern.

Vad värre är att oppositionen i åratal visat den största respekt för sin motståndare, som suttit så länge vid maktens köttgrytor. Ebba Busch och Johan Pehrson har dock visat goda tecken på att ha förstått situationen rätt. Man har insett att det inte går att komma åt en drake genom artig respektfullhet (som draken själv aldrig skulle visa andra). Det krävs således tuffa takter till anfall för att besegra en ärrad rödsprängd fighter. Och en skadad motståndare på maktens arena anses farligast. S-partiet byter åsikt som andra kläder i sommarvärmen.

Det gäller alltså att inte låta socialdemokratin vilseleda folket genom sina vanliga löften om bidrag och bättre tider. Partiet får inte som tidigare lyckas med att blanda bort korten! Med tre ess i rockärmen måste alltså oppositionen banka in hos folket att sossarna har misslyckats och att de måste släppa makten över Sverige. Ibland får jag en känsla att Moderaterna nöjer sig med att vara en viktig spelare inom nationens politiska klass. Det räcker självklart inte. Nu gäller det att visa att man besegra en skadad drake som har ytterst svaga politiska kort på hand.

Torsten Sandström