Anti-PK-bloggen

Jag har idag av Bengt N i Borås tipsats om en kort (en minut) länk från Riksdagen via Youtube, se nedan. Från talarstolen påstår således V-politikern Linda Snecker med emfas att ”alla män är våldtäktsmän!” Alltså en variant på kvinnan från ROKS som trosvisst hävdade ” att alla män är djur”.

Snecker har en examen i statsvetenskap från Linköpings universitet. Men jag kan inte tro att detta förklarar hennes bristande logik. Hon menar nämligen i korthet följande: I och med att få män begår våldtäkt bär hela det manliga könet ansvar för brotten.

Det vi hör är fråga om ett missbruk att den vetenskapliga teorin om strukturer i samhället. Ingen klok strukturalist påstår att det enskilda kan upphöjas till det allmänna rakt över.

Det rör sig om ett galet kollektivt tänkande. Det man inte kan se hos individen påstår sig Snecker ändå kunna uttala sig om beträffande kollektivet av män. Liksom Sherlock Holmes antar jag följaktligen att hon inte kan vara sambo med en man. Ty i så fall utsätter hon sig för strukturella våldtäkter var dag. Men vid närmare eftertanke tror jag knappast någon skulle orka leva tillsammans med en person som, liksom Snecker, misstänkliggör halva jordens befolkning.

Snecker och hennes feministkompisar illustrerar hur politiserande personer försöker lura andra genom att missbruka oklara vetenskapliga teorier. Att hon är V-partist tydliggör en hel del. Där förklaras ju allt via tesen om klass mot klass.

Att Snecker dessutom har uppdrag hos Polisens NOA upplyser oss om hur vänstern tyvärr har förgiftat Sverige ända in på polisstationen. Inte undra på att unga brottslingar lämnar polisstationen efter enbart några minuters samtal. Pojkarna är nämligen offer för samhällets ekonomiska strukturer.

Torsten Sandström

Sydsvenskan, Bonniers vänsterliberala språkrör (propagandaorgan) lanserar den 10/3 följande rubrik på sin ledarsida. Att det rör sig om av tidningen påhejad maktpolitik är fullt klart:

Ledare: Annie Lööf har förstått att

makten ligger i mitten.

Man behöver inte var Einstein för att förstå att den politiska makten ligger någonstans i skärningspunkten mellan tvenne större läger. Det har kanske Lööf förstått sedan gymnasiet. Bonniers tidningar, som kört L i botten, byter nu fot och satsar på C, dvs den politiska kraft som främst driver en politik för landets 16.000 lantbrukare. Vad är det som händer? I bästa fall Bonniers dödskyss även mot C.

Med anledning av uttalandet från ledarsidans hjärntrust, måste man fråga sig vad som är bra politik för en nation som alltför länge lidit av S-partiets hybris i förening med en inkompetent regering. Denna kombination är livsfarlig för en demokrati. Under coronavirusets härjningar har den i onödan visat sig ta livet av mer än 10.000 svenskar.

Ett nytt Sverige behöver en politik som löser nationens fleråriga och många strukturproblem. Att räddningen skulle komma från S, som faktiskt är boven i strukturdramat, är otroligt. Och vad skulle satelliten C kunna bidra med, frånsett mera pengar till landets bönder förstås? Nej, nu behövs en handlingskraftig ministär från högersidan. C-partiet har med all tydlighet visat att man inte kvalificerar sig för deltagande i kampen för ett nytt politiskt Sverige. Dessutom har Lööf – genom sina två barnafödslar, barnledighet och val av DÖ respektive jöken – visat att nationens öde inte är prio nummer ett för henne. Det må så vara på ett personligt plan. Men så agerar inte en partiledare! Före valet sa hon till väljarna att C inte ville veta av S. Efter valet blir det jöken och nu denna politiska helgardering om att regera med vem som helst utom SD.

Lööf antyder sakpolitiska lösningar till vänster (även V) och höger, men utesluter samtidigt rimliga uppgörelser där SD är med. Reaktionen på Lööfs uttalanden är att hon har förlorat fotfästet och väljarmajoritetens förtroende. Jag hoppas därför att M och KD är så rakryggade att de säger adjö till C. Låt hellre partiet stå kvar i skamvrån tillsammans med S, Mp och V än att inlemma det i en framtida borgerlig regering. En regering med C talar nämligen för trubbel och uteblivna reformer!

Torsten Sandström