Google´s och dotterbolaget YouTube´s spektakulära maktställning är väl omvittnad. Det rör sig om världsföretag som behärskar informationstjänster på internet i konkurrens med andra storföretag. Utan tvekan bör de ses som ledande massmediala aktörer. De agerar på en marknad där traditionella massmedier och nya internetbundna konkurrerar.
Googles storlek och marknadsställning har som bekant utsatt företaget för kritik från politiskt håll. Tillsammans med andra techjättar har Google utsatts för förhör i amerikanska kongressen. I sammanhanget har det ytterst talats om en legal uppbrytning av techjättarnas monopolliknande ställning i självständiga företagsenheter. Förhören i den amerikanska kongressen är publika och utspelas alltså framför tevekameror.
I svenska medier berättas nu om att justitieminister Morgan Johansson för ett par år sedan ska ha sammanträffat med chefer för vissa av techjättarnas svenska dotterföretag. Vad som utspelats vid detta möte vet ingen, ty det har försiggått bakom stängda dörrar. Vilka kanaler för direktkontakt akter som byggt upp mellan Rosenbad och svenska Google/YouTube vet ingen.
Detta faktum gör mig allvarligt bekymrad. Orsaken är att det rör svenska mediers frihet. Då tänker jag framför allt på de nya medier som via internetplattformar, bloggar, webbteve och likande presenterar olika politiska program och använder jägarnas nätverktyg. Det offentliga Sveriges relation till dessa medier är reglerad i svensk grundlag. Mot den bakgrunden är det onekligen märkligt att en svensk justitieminister håller hemliga överläggningar om de närmare förutsättningarna för svenska internetmediers rätt att driva sin verksamhet. Vad som justitieministern sagt vet ingen – ty i vårt land handläggs saken i smyg.
Här finns en uppenbar öppning för att de två parterna vid samtalet – regeringen och techjättarna – har tydligt skilda intressen som verkar för att samfällt fatta beslut mot tredje man. Det vill säga en samverkan för att skada fria svenska internetmediers intressen. För detta talar följande.
Å ena sidan är det fullt klart att regeringen – och svenska politiker från olika partier – kan vilja stoppa den politiska diskussion som man uppfattar som obehaglig. Här är även bonniermedierna starka påtryckare för åtgärder mot sina mindre konkurrenter. I den mån dessa utövar olaglig verksamhet över internet ska svensk lag tillämpas och rättsvårdande myndigheter agera. Däremot ska inte på regeringsnivå hemliga påtryckningar ske mot svenska medieföretag som levererar information via plattformar på internet.
Å andra sidan har techjättarna ett tydligt intresse av att släta över sin egen maktställning och därför gå den politiska makten till mötes. Techföretagen är som nyss nämnts utsatta för press som ytterst riskerar leda till svensk tvångslagstiftning eller att bolagens styckas genom reglering i USA. Att böja sig för en svensk justitieminister verkar högst rimligt.
Min allvarliga oro för skumraskaffärer är med andra ord befogad. Jag skriver detta med anledning av besked – för något år sedan och nu – om att en av de större svenska internetplattformarna – SwebbTV – fått sin verksamhet över YouTube helt nedslängd. Swebbteve har tidigare varnats för att enskilda inslag innehållit fake news. Men i dagarna har samtliga inslag på YouTube raderats. Inte bara enskilda inslag, där övertramp kan ha skett, utan flera års tevesändningar på den av Google ägda plattformen YouTube.
Liksom andra privata medieföretag har Google och YouTube rätt att agera som man vill inom det kontrakt man har med SwebbTV. Vad avtalet säger vet jag inte. Men det är inte min poäng nu. Det som oroar mig är justitieminister Morgan Johanssons maktutövning bakom stängs dörrar. Det är fråga om en form av konspiration med Google/YouTube mot SwebbTV.
En annan sak som också bekymrar mig är det vänskapsnätverk som lär finnas mellan svenska politiker och svenska Google´s chef, dvs den person som står bakom nedstängningen av SwebbtTV. Vänskapen avspeglas i sociala medier. Här är det inte fråga om något olagligt, såvitt jag förstår. Det påminner mer om frekventa vänskapsrelationer mellan politiker och svenska medier.
Men i fallet SwebbTV rör det sig inte om vänskap! Här gäller samverkan att skada en politisk motståndare genom samverkan med dennes avtalsmotpart, Google/YouTube. Och samverkan för att skada tredje man är enligt svensk rätt att se som ett kontraktsbrott, något som Google/YouTube och ytterst svenska staten kan tvingas att betala skadestånd för.
Utrikesminister Johansson slår förstås ifrån sig och säger att han inte beordrat Google/YouTube något. Det måste han förstås säga. Och han saknar även formell makt. Ingen vet vad som sagts under hemliga samtal. Men de samtalande parternas sammanfallande intresse talar för att särskilt SwebbTV råkat i onåd. Den svenska ministerns agerande ger alltså intryck av rättsröta.
Torsten Sandström
