Heidi Avellan. Bild Wikimedia commons.

Heidi Avellan skriver på ledarsidan i Sydsvenskan något som överraskar mig. På tapeten har nämligen under flera år varit papperstidningarnas ökande frekvens av värderingar (åsiktsbildning), även när det gäller allmänna reportage om samhälle och nyheter. Dvs att den tidigare centrala skiljelinjen mellan fakta å ena sidan och värderingar/politiserande å den andra håller på att upplösas i nutidens gammelmedier. Allt fler värderande uttalanden sätts på pränt och detta inte alls bara på ledarsidorna. Avellan skriver:

I papperstidningen är det enkelt att ringa in åsiktsbildningen: den stannar på ledarsidan. 

Jag tappar hakan. Hon skriver om hur det borde vara i Sydsvenskan, DN, SvD mfl dagstidningar. Men så är det ju oftare inte alls! Hon skriver att det är enkelt skilja fakta från åsikter. Men problemet är att värderingarna flödar och att det inte alls är så enkelt för otränade läsare att inse detta. Det politiseras, värderas och opinionsbildas på nästan varje sida i de tidningar som nyss nämnts. Mina bloggar är proppfulla med exempel.

Avellan kan alltså inte ha läst sin egen tidnings spalter. Eller snarare är det så att hon är blind för vad som är en värdering. Det hennes kollegor tycker och skriver uppfattar hon antagligen som neutralt, korrekt och faktiskt relevant. Alltså något höjt över värderingar eller åsikter.

Det största svenska mediala problemet i samtiden är journalisternas oförmåga att särskilja sina egna privata åsikter från neutrala uttalanden. En form av politisk ordblindhet. Den är inte biologiskt betingad, utan orsakad av sociala och politisk skäl. Den är också accepterad – och sannolikt påhejad – av mediernas ägare.

Den. som vill läsa mer om detta rekommenderas ta del av min mer än två år gamla text i Det goda samhället, Från fakta- till åsiktsjournalistik, https://detgodasamhallet.com/2018/09/20/gastskribent-torsten-sandstrom-fran-fakta-till-asiktsjournalistik/#more-13346

Torsten Sandström