Blog Image

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet. 

Stöd denna blogg!

MYCKET TACKSAM FÖR GÅVOR!

Bildresultat för swish

            1231429604

                eller

BIC/IBAN: HANDSESS / SE75 6000 0000 0003 2664 2811

Uppvisning i svensk korporativism!

Uncategorised Posted on ons, september 30, 2020 17:08:56

Alla har hört att Preem har återkallat sin ansökan om att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Man undrar varför just nu – efter så många år av tvistande?

Preem säger att det rör sig om kommersiella skäl. Det är möjligt att efterfrågan på oljeprodukter är en förklaring. Men det finns sannolikt även andra skäl med i bilden.

Några e-postbrev från Lövins Miljödepartement visar nämligen att statssekreteraren i närtid haft flera kontakter med företagets ledning. Det talas om företagsstöd i miljardklassen för grönare bränslen. Vad som utlovats vet vi förstås inte. Men att Preem de facto fått ett bra bud pekar allt på.

Detta är verkligen en uppvisning i korporativ samhällsstyrning, helt utanför grundlagens regelsystem. Ett statsdepartement nära nog förhandlar med ett företag, som nyss fått klartecken från domstol till utbyggnad. För att regeringen i sista hand ska slippa ett besvärligt tillståndsärende på sitt bord har Mp genom Lövins departement kontakter direkt med med Preem. En regeringskris hotar nämligen om tillstånd beviljas av regeringen. Och för att hålla samman Lövfens kvotering – förlåt regering – utlovas Preem de facto pengar från staten. Enligt skolboken ska ärendet prövas på handlingarna. Men regeringen Löfven förhandlar med vinnande Preem för att få företaget att avstå. Mot bra penningvillkor av allt att döma.

Du och jag ska alltså betala skattemiljarder för att Löfven ska kunna sitta kvar och missköta landets ledning. Svensk miljöpolitik är rena miljardrullningen. Utan minsta nytto- eller effektivitetskalkyl offras miljard efter miljard på klimatets heliga altare. Allt som Mp stämplar Ok anses bra miljö. Och det som Mp vägrar stämpel är en klimatkris.

Det feministiska Sverige gör alltså upp med Preem, som i två företagsled ägs av ett bolag på Cypern. Preem leds av den mycket rike Mohammed (Hussein) Al-Amoudi från Saudiarabien. Den svenska regeringens hantering av ärendet passar väl in beduinernas politiska mönster.

Torsten Sandström

Please follow and like us:


Kejsarens pennfäktare har sig själva att skylla

Uncategorised Posted on ons, september 30, 2020 10:00:44

Så här skriver DN:s chefredaktör Peter Wolodarski den 27/9:

Det pågår ett krig mot journalistiken, ivrigt påhejat av världens mäktigaste person. Attackerna resulterar i rädsla och självcensur, även i Sverige.

Trump är inte alls min favorit. Men som ivrig kritiker av svenska gammelmedier känner jag mig givetvis ändå något träffad av Wolodarskis ord. Jag menar att svenska gammelmedier missbrukar sin position som föregiven tredje statsmakt. Utan tvekan är det så att vänsterns journalister har ett kraftig grepp över medierna och att de använder positionen för att driva åsiktspolitik, om än ofta inlindad eller förstucken. De formar på så vis en åsiktskorridor, som underförstått framför gällande åsikter, från vilka det är tabu att avvika.

Jag tror inte journalistkåren agerar på detta vis enligt en diabolisk plan. Nej, de uppträder som vänsterns ideologer gjort sedan ett par hundra år tillbaka i tiden: via egen övertygelse ser de sina privata värderingar som givna eller självklara. Den som tycker något annat måste talas till rätta, menar de. Av detta följer begreppet åsiktskorridor eller slagordet politiskt korrekta värderingar. Flertalet journalister inser alltså inte själva att de driver en politisk linje mot vilken invändningar måste kunna resas i ett demokratiskt samhälle. Till bilden hör att en en stor del av Sveriges befolkning – förmodligen en bred majoritet – hyser andra åsikter är journalisternas heliga prästerskap gör. Denna motsättning mellan svenska folket och journalisterna är lika uppenbar som att kritiken mot Donald Trump är befogad.

Wolodarski blir på så vis en i mängden av landets vanliga journalister. En man som satts på en alltför hög medial tron och, som kejsaren i Andersens saga, inte förstår hur landet ligger, dvs vad folk i landet verkligen tycker, tänker och ser.

Från tronen syns givetvis bilden av att ett krig pågår mot furstens många skribenter. I själva verket är kritiken av medierna saklig och även berättigad, med tanke på mediernas tänka position som en tredje statsmakt. Jag menar alltså att Wolodarskis gäng har sig själv att skylla. Det är deras mångåriga och samfällda åsiktsmångling i tidningar, radio och teve som är orsaken till att de nagelfars av många kritiker på sociala medier. Deras eget vägval har gjort dem till måltavlor för högst berättigad kritik. Tuffa invändningar är OK. Däremot inte brutala hot förstås.

Tyvärr talar mycket för att Bonnierprinsens klagan kommer att tillta i styrka. Och att närstående politiska intressenter och makter kommer att ingripa till stöd för journalistkåren. I pipelinen ligger särskilt stöd till livvakter för journalister och regler om att högre straff kan utdömas i situationer då en brottslig gärning rör en journalist. Jag försvarar inte alls brott mot journalister. Men jag är definitivt emot att åsiktskorridorens väktare ska ges särskilt straffrättsligt skydd. De har nämligen inte förtjänat detta. De agerar nämligen inte om sakliga kritiker av den politiska eliten, som tänkt var. De uppträder tvärtom som elitens försvarare.

Toirsten Sandström

Please follow and like us: