Polisens interna utredning om Mats Löfvings jäv är inte tillräcklig. Givetvis inte heller den brottsutredning som nu lagts ned. Som framgår av interaktionen mellan det inblandade i toppen av Polismyndigheten så är problembilden mycket större och förvirrande än Löfving och Staaf. Även andra höga chefer tycks ha agerat korrupt.

Tornberg tog över 2018 efter supersossen Dan Eliasson som sparkats vidare efter fyra års schabbel. Polischefen Tornberg måste ju på nära håll ha sett hur en felaktig kultur under flera år utvecklats bland höga chefer. Han borde också ha förstått att det är något allvarligt fel med polisen oförmåga att få bukt på en skenande våldskriminalitet. Vad jag har hört har han – i motsats till Löfving – aldrig lyft frågan om ”klanvåldet”, som en följd av en hög svensk invandring samt bristande integration.

Det tycks som Tornberg helt politiskt korrekt traskat vidare i sossarnas fotspår. Liksom statsminister Löfven har han inte förstått våldets orsaker eller – snarare – vågar han inte tala klarspråk om det. Just denna brist på öppenhet är ett farligt gift i en polisiär verksamhet där det gäller att för folket förklara vad som verkligen händer i den undre världen. Om inte klartext talas blir det omöjligt att lansera skarpa förslag. Dessutom uteblir nödvändiga risksignaler till politiker och myndigheter som ska kontrollera invandringen till landet.

Tornbergs vinklade utredningsuppdrag till Runar Vinsten – som inneburit att Löfving offrats – är bara en täckmantel för polischefens egen oförmåga att leda verksamheten. Följden har blivit att Linda Staaf som under många år haft en kärleksrelation med Löfving – ett förhållande som hon själv hör och häpna kallat en ”ytlig” relation – blivit vinnare. Alltså har den person som för egen vinning lockat Löfving till flera övertramp vunnit framgång inom polismyndigheten.

Sammantaget är det nödvändigt att ge polisens ledning nytt blod. Det är hög tid för regeringen att sätta ned foten och tillsätta en ny ledning för polisen. Omplacera rader av betongrövar! Utse en tuff administrativ trojka med olika kompetenser (men inga vänsterkriminologer för guds skull). Och låt den mest handfaste av dem vara boss.

Låt dem börja med att – utan ögonbindlar – rapportera om vad som är orsakerna till klanernas våld i Sverige samt vilka metoder och materiella resurser som krävs. Och se för sjutton till att dessa personer inte har haft ett uns av kontakt med den politiska eliten, oavsett politisk inriktning. Det krävs som sagt tuffa och självständiga tag. Antalet poliser är viktig, särskilt då det gäller att snabbt utreda och skaffa fram bevis rörande kulor, vapen , DNA mm, men än viktigare är hur poliserna används. Idag tycks poliserna i yttre tjänst ständigt agera i flock. Kanske kan de göra större nytta om de jobbar mer individuellt?

Det är viktigt att armlängds avstånd skapas till poliserna fack. Dessa gnällspikar – med sossebindningar – är en del av polisens oförmåga av idag.

Torsten Sandström