Demokratiska partiets Zohran Mamdani tog som bekant hem spelet. Han gjorde det på löften om bidrag och lösa förhoppningar om bostadsbyggande mm. Alltså typisk vänsterliberal politik. Vaga drömmar som bedrar väljarna. Bakom honom lurar islamska sympatier som kan visa sig farliga.
Ögonen lyser ändå på svenska gammelmediers journalister över valutgång borgmästarvalet i staden New York (NY). Journalister på SVT visade rader av leenden och vita tänder. Hoppet om att vänstern ska erövra USA föds med ens hos naiva mediala propagandister. De kommenterar nämligen inte främst vad som händer, utan vad de tror och hoppas ska ske.
Som vanligt är det alltså drömmar och löften som styr vänsterliberalt tänk. Inte den faktisk verkligheten som oftast är besvärlig och komplex. Till saken hör att borgmästaren inte är diktator över staden NY, vilket de svenska mediernas glädje förespeglar.
New York City Council har 51 ledamöter, förvisso med tung övervikt för Demokratiska partiet. Men en tro på att dessa Demokrater skulle stötta socialism är rent nonsens. De tänker ungefär som svenska moderater. Rejält högre skatter är därför otroligt. Och vem ska finansiera och bygga löftena om bostäder? Visioner och planer kommer säkert att höras i långa rader. Ungefär som då svenska sossar ska leverera. Visionerna hörs, men verkligheten styr. Mycket skrik och liten verkstad med andra ord.
Det är just detta skriande och visionerande – utan rejäla tag – som fått en majoritet amerikaner att rösta på Donald Trump. Många väljare är nog redan besvikna över den turbulens som Trump skapat. Några jobb har han ännu inte fixat. Vidare följer medelklassen pris- och löneutvecklingen med oro. Börsen skakar och framtida pensionspengar darrar. Vem vet – snart kanske pensionärer lovas betalt i kryptovalutor?
Efter att svenska medier länge stött vingelpettern Kamela Harris har de nu fått en ny muslimsk favorit. För vänsterliberaler räcker det som sagt med visioner. Det kallar jag vänsterpopulisms.
Torsten Sandström
