Wikimedia
Vem kan ha något särskilt emot den norske kung Harald som gått bort? Men ändå måste fråga ställas om en så storslagen och utdragen begravningsceremoni verkligen är nödvändig?
Förklaringen till ceremoniernas våldsamma omfång är förstås att monarkin i Norge på senare år haft allvarliga problem. En bonusprins med diger lista av mycket allvarliga brott (enligt Byretten). En kronprinsessa som umgåtts med Jeffrey Epstein. Och en prinsessa som nyligen gift om sig utan att låta norska folket via teve ta del av bröllopet (sändningen har sålts till ett privat företag). Det sista ger besked om unken snikenhet utan förståelse för vad hon kostat folket. Sammantaget har Harald således ställts inför problem.
Det finns med andra ord påtagligt trubbel inom den norska monarkin. Därför har säkert sluga medierådgivare kalkylerat att våldsamma ceremonier kring dödsfallet kan utnyttjas för att vända opinionen. Nationella och utländska medier levererar förstås med avsett resultat. SVT kör exv på helvarv bara för att det rör en kung i ett grannland. Det snackas på SVT åter igen om ”samling vid lägerelden”. Ett annat sätt att uttrycka detta är att ceremonierna förvandlas till utstuderad propaganda.
Som gammal republikan anser jag att den senare förklaringen tydligast beskriver vad saken gäller. Jag gillar sedan min ungdom Vilhelm Mobergs realistiska kritik av monarkin. Den föder, enligt honom, unkna stämningar av underordning som inte borde odlas inom ett fritt folk.
Alltså. Heder åt Vilhelm Moberg, som var en stor man i ordets rätta bemärkelse!
Torsten Sandström
