Magda Andersson saknar självkritik och agerar som en riktig vänsterpopulist. Det syntes med stor tydlighet i den sk statsministerduellen på SVT igår. Hon anklagade motståndaren, alltså Ulf Kristersson, flera gånger för osakligt bråkande. Men förföll själv ständigt till usla personangrepp och utfall mot sin opponent med exv användande av hat mot SD som slagträ.
Det gick inte så bra. Kristerssons sakliga svar – utan direkt angrepp på Anderssons person men på S-partiet – gjorde henne svarslös och illröd. Med himlande blickar och antydningar menade hon att Kristersson förolämpat henne. Hon är inte van att vid möten inom sitt parti få tuff kritik. Kristersson har däremot haft det tufft internt innan han blev högste ledare! I hans fall en bra skola för politiker!
Jag tror mig se hur Magdas rödgröna och negativa känslopopulism inför publiken sänktes. Detta genom Kristerssons lugna och positiva saklighet. Kristersson tog hem duellen i jovialiskt stil. Det syntes att han varit statsminister fyra år jämfört med Magdas misslyckade knappa år (som hon beviljats av en kurdisk kommunist i V-kläder, dvs Kakabaveh). Det märks att fyra år av tufft jobb av Kristersson gjort resultat för att rädda ett Sverige som sargats av rödgrön politik.
Jag hoppas att väljarna såg detsamma som jag gjorde. I så fall tar Socialdemokratin på söndag ytterligare några steg ned för trappan till skräpkammaren. Vi har sett berömvärt fina sosseår fram till och med Tage Erlander. Därefter bara en betongartad S-politik som gått ut på ett klamrande fast vid makten över staten. Detta med nästan alla medel. En politik som skapat enorma problem för Sverige via olika rödgröna kombinationer. Helt i onödan!
Torsten Sandström
