Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.
Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...
PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.
Nu är det dags för ännu en vänskaplig erinran. Bloggen har nu rullat var dag i mer än fem år. Kostnader för teknik, webbhotell mm är faktiskt större än de gåvor på drygt ett par tusen kronor som jag varje år hittills fått av vänliga följare. Detta trots att bloggen i veckan haft mer än 10.000 besök sammanlagt.
Bloggen är visserligen ingen affärsrörelse. Det tar sikte på politisk opinion (och stimulans hos bloggaren). Men även en idog samhällskritiker måste förstås muntras upp. Därför är jag tacksam för en swish som inte alls behöver vara på ett stort belopp. Kolla den gröna rutan ovanför till höger!
Samtidigt vill jag varmt tacka alltfler som gett mig en dunk i ryggen.
Politiska illusionister är poppis inom vänstern. Wikimedia
Demokratiska partiets Zohran Mamdani tog som bekant hem spelet. Han gjorde det på löften om bidrag och lösa förhoppningar om bostadsbyggande mm. Alltså typisk vänsterliberal politik. Vaga drömmar som bedrar väljarna. Bakom honom lurar islamska sympatier som kan visa sig farliga.
Ögonen lyser ändå på svenska gammelmediers journalister över valutgång borgmästarvalet i staden New York (NY). Journalister på SVT visade rader av leenden och vita tänder. Hoppet om att vänstern ska erövra USA föds med ens hos naiva mediala propagandister. De kommenterar nämligen inte främst vad som händer, utan vad de tror och hoppas ska ske.
Som vanligt är det alltså drömmar och löften som styr vänsterliberalt tänk. Inte den faktisk verkligheten som oftast är besvärlig och komplex. Till saken hör att borgmästaren inte är diktator över staden NY, vilket de svenska mediernas glädje förespeglar.
New York City Council har 51 ledamöter, förvisso med tung övervikt för Demokratiska partiet. Men en tro på att dessa Demokrater skulle stötta socialism är rent nonsens. De tänker ungefär som svenska moderater. Rejält högre skatter är därför otroligt. Och vem ska finansiera och bygga löftena om bostäder? Visioner och planer kommer säkert att höras i långa rader. Ungefär som då svenska sossar ska leverera. Visionerna hörs, men verkligheten styr. Mycket skrik och liten verkstad med andra ord.
Det är just detta skriande och visionerande – utan rejäla tag – som fått en majoritet amerikaner att rösta på Donald Trump. Många väljare är nog redan besvikna över den turbulens som Trump skapat. Några jobb har han ännu inte fixat. Vidare följer medelklassen pris- och löneutvecklingen med oro. Börsen skakar och framtida pensionspengar darrar. Vem vet – snart kanske pensionärer lovas betalt i kryptovalutor?
Efter att svenska medier länge stött vingelpettern Kamela Harris har de nu fått en ny muslimsk favorit. För vänsterliberaler räcker det som sagt med visioner. Det kallar jag vänsterpopulisms.
