Mellanårsvalet är ett bevis på att demokratin i USA fungerar, trots allt. Det finns därför anledning att fira. Trumps regim är dock en svår prövning, som pekar på demokratins eviga problem. Problem syns för övrigt även i Europa och EU.

I USA har högernationalismen utlöst ett uppenbart hot. Men i bakgrunden finns även vänsterliberalismens oförmåga. Alltså den politik av eviga drömmar som inte löser verkliga problem, utan mest målar över dem tills vidare med rödgrön färg. Dvs en dysfunktionell bidrags- och byråkratpolitik som föder visioner, stora ord och kravlös lagstiftning. Medborgare som vant sig vid att denna politik inte fungerar blir enkla offer för politiker av Trumps typ. Men nu tycks de ha vaknat i USA – om än sannolikt bara för stunden.

Jag har tidigare sagt att det är svårt att finna något gott att säga om en kopiöst självbespeglande snackepelle som Trump. Han har visat stor hänsynslöshet och även beteenden som måste sägas vara uppenbart rättsstridiga. Nu kommer en ny Kongress antagligen att blottlägga en del av det elände som hittills varit dolt.

Men det bör framhållas att Trump åtminstone fattat några beslut som varit nyttiga för USA och nationens allierade i Europa. Ett sådant är det hotfulla kravet om rejäl upprustning inom Europa för att möta reella krigshot. Ett annat är hans hårda slag mot vänsterliberalismens woke-ideologi, dvs en katastrofalt överdriven politik rörande DEI (Diversity, Equity and Inclusion), dvs mångfald, rättvisa/jämlikhet och inkludering. I båda fallen har Trumps kampanjer delvis slagit bakut genom de vulgära ord och åtgärdsprocesser som magalomanen Trump valt. Men viktiga problem har likväl kommit upp på bordet.

Märk att Trump bara är bara däckad. Han kan nog greppa repen för att fortsätta sin tragikomiska boxningsmatch (eller snarare den form av wrestling han älskar). I grunden rör USA:s problem dels storföretagens ekonomiska dominans över det politiska livet, dels ett partisystem med bossar som driver egna intressen samt dels mediernas styrning av det politiska samtalet (med den partiskhet som delar av journalistkåren visar). Det rör sig om ytterlighetsskeenden som förvisso – i mer begränsad skala – syns även i Europa. En närmast helig amerikansk konstitution utgör hinder för en sund utveckling.

Det är bra att Trump fått sig en rejäl rallarsving. Nu kommer Kongressen och rättsmaskineriet att gräva upp korruption och oegentligheter inom familjen Trump. Ändå, med två år till med Trump som president är framtiden oroväckande. En man som är större vän med österlandets diktatorer än med västvärldens småpåvar! Han ser sig Guds utsände, något som kan skapa allvarliga problem. Vi har två jobbiga år framför oss.

Torsten Sandström

Please follow and like us: