Bulletin är en underhållande och normalt klok lektyr. Till den förra kategorin hör dagens betraktelse av den intressanta skribenten Erik Lidström. Temat överraskar. Han menar -i kraftigt sammandrag – att den nutida människan saknar kroppsegna vapen. Annat var det förr. Vi har burit vapen sedan vi tog våra första steg på planeten. Lidström anser att det är onaturligt för oss att gå försvars- och vapenlösa.ü

Jag påstår att Lidström tycks leva kvar på stenåldern eller i klansamhällenas tid. Han bortser från det civilisationsprojekt som en starkt kunga- och sedan statsmakt medfört. Allas krig mot alla har utbytts mot statligt våldsmonopol. Lidström glömmer därför 1600-talstänkare som Hobbes och Locke, vilka ville se staten som en skyddsmur mot ohejdad våldsutövning. Ungefär i den anda som vi idag efterfrågar statens makt mot klanernas mördare.

Därför är det inte alls längre naturligt att som civilperson gå obeväpnad. Vurmen för civil beväpning är en kvarlega från statsmaktens utbredning över Nordamerika, en tid då laglösheten frodades och en pistol var ett rimligt skydd. Att drömmen lever kvar är lika korkat som tsunamin av filmer från Hollywood. Men vapen ger inte dig och mig skydd i dagens svenska förorter. Möjligtvis hör vi pistolskott och ser blodspår. Men flertalet klanbrott och mord är interna uppgörelser inom grupper som är fulla med nyanländas ungdomar. Vi ser huvudsakligen dödande inom en liten minoritet i utanförskap. Låt vara att många fler andra är skraja.

Få vanliga svenska hotas med andra ord av gangstrarnas skjutande. Och om vanliga svenskar – med USA som förebild – skulle skaffa handvapen blir risken stor att vapenvåldet även hos oss spårar ur och drabbar många, många fler människor utanför klanernas kretsar. Tillgången till vapen i vardagen innebär ett potentiellt hot om spontant våld i ett modernt samhälle (där statens monopol måste bevakas).

Därför har Lidström – för tillfället hoppas jag – spårat ur. Det han säger om den historiska framväxten av vapen är intressant. Men då han anländer till nutid – om han verkligen gör det – känns resonemanget totalt verklighetsfrämmande. Idag är civil beväpning ett minoritetsproblem. Om majoriteten ska beväpnas är vi tillbaka i medeltiden eller i Vilda västern. Det är en farlig romantik som kanske passar på teve, men som har livsfarliga komplikationer.

Torsten Sandström

Please follow and like us: