Sverige är ett underligt land. Självsynen är en nation som är världsmästare att planera sitt samhälle. År av sossestyre är förklaringen den falska ideologi. Dessutom stödd av en opposition som tycks ha skrivit under på sossarnas makt att bestämma det politiska samtalet. Trots ambitionen till maximal kontroll dyker ständigt tämligen enkelt förutsedda problem upp, skeenden som en normal person borde ha förstått risken med. Exv våldsdåd och terror.
Nu tänker jag inte på de senaste tolv årens invandring omfattande omkring en miljon nyanlända, av vilka flera är intensivt troende muslimer. Mer slutna gränser hade med stor sannolik stoppat de värsta problemen. Inte allt kanske, men själva vågen av blodigt våld.
Men det är inte denna blodiga våldsvåg jag nu skriver om. Utan om pajaseriet som kallas ”Eurovisionsfestival”. Det ska som bekant i år gå av stapeln i Sverige. Och då tillåts nationens befästa fattighus, dvs Malmö, genomföra detta riskprojekt i tider av hård propaganda mot Israel. Att Malmö nappar på möjligheten är enkelt att förstå. Kommunen har nämligen i praktiken inget eget ekonomiskt ansvar, efter år av miljardstöd från Stockholmsregionen för att få detta socialdemokratiska näste att få sin budget att inte fullständigt falla sönder och samman. Lite tjo och tjim muntrar upp tycks parollen vara hos politikerna visavi malmöbefolkningen (som alltså den tycks sakna krisinsikt).
Det främsta krishotet är nu långvariga problem med en mycket stor palestinsk invandring till Malmö. Alltså bla de personer som röstat så att Jamal El-haj hamnat i riksdagen för S-partiet (kallad ”Jamal-Hamas” av Magdalena Andersson). Länge har förföljelsen av judar i Malmö varit ett problem. Palestinska ungdomar trakasserar medlemmar av det judiska samfundet i Malmös skolor. Och i denna miljö ska nu snart Eurovisionsfestivalen gå av stapeln med israeliskt deltagande. Man talar om att söka efter bråk.
Givetvis har SÄPO och ordningspolisen häcken full för att med skattebetalarnas pengar kontrollera detta extremt dåligt lokaliserade struntprojekt i Malmö. Det rör sig om mediesamhällets vansinnighet. Även om den polisiära uppslutningen är maximal är ändå risken uppenbar för ett våldsdåd eller åtminstone en pinsam televiserad protestaktion i Malmö. Alltså en islamsk protestyttring i realtid för hela Europa!
SVT:s chefer kallar Mellot för en samling kring lägerelden. Risken för korvgrillning med personskador eller åtminstone dålig PR för Sverige är påtaglig. Så korkat tänker svenska politiker, framför allt om de kommer från Malmö och har vant sig att leva på penningbidrag från andra…
Torsten Sandström
