Många svenska trumpkramare har tystnat. Det är naturligt.
Redan inför sin andra presidentperiod framstod hans ohämmade orerande i olika frågor som beklämmande. Men han uttalade då samtidigt ett fåtal viktiga sanningar. Jag tänker då särskilt på hans kritik av europeiska ledares mångåriga gratisåkande inom NATO samt en del av Trumps kritik av vänsterliberalt woke.
Med tidens gång har Trumps samtalsstil kraftigt sjunkit från en låg utgångsnivå. Ord och beslut formligen väller ut ur hans mun. Den ena dagen si den andra dagen så. Alla som uttalar kritik stämplas som dårfinkar med lågt IQ – förstås även flera av hans forna vapendragare. Hans politiska framfart är som många inser extremt farlig för den amerikanska demokratin.
Ett par dagar med snabba och hårda attacker mot Irans ledning och krigsmaskineri hade antagligen gjort Trump till en vinnare (av vad som varit strategisk möjligt att taktiskt vinna visavi Iran). Men bländad av sin storhet samt inledande taktiska framgångar har Trump inte förmått att snabbt dra sig ur kriget. I stället har ett flöde av ord om gigantiska segrar sprungit ur hans mun. Detta trots att Irans ledning spelat ut det kort som Trump bort inse, nämligen Hormussundet. Trump – och krigsminister Hegseth – har använt ett språk om dödande och förintelse som inte sedan Hitlers tid hörts från en världsledare. Moralens gränser har överskridits fullständigt av dessa två personer som annars ofta talar om kristna ideal!
Mycket talar med andra ord för att Trump måste betraktas som en galning. Det är en vettvilling – omgiven av ja-sägare och smickrare – som leder USA. Jag tror många känner samma rädsla som jag över världens öde.
Slutligen gissar jag att historien kommer att avslöja rader av åtgärder av Trump som visat sig stå i strid mot konstitutionen. Även sannolikt oegentligheter i stil med att dra affärsmässig nytta – börspåverkande information – för egen eller familjens del av beslut som Trump fattat i rollen som president. Den som lever får kanske se!
Torsten Sandström
