Nästan varje dag ser jag i min e-postlåda på Juridicum i Lund hur skräcken för klimatförändring breder ut sig. Det syns i hur många unga forskare som satsar på den gungfly som kallas hållbarhet. Här finns nämligen stora pengar att hämta! Politikerna har bestämt detta.
Att stämningen av frälsningsmöte eldas på syns också i hur universitetets högsta ledning ständigt ansluter sig med närapå religiös extas. I varje nummer av personaltidning (F)LUM propagerar en vicerektor för hållbarhetens heliga krig. Att detta sker vid ett gammalt välrenommerat universitet som det i Lund visar på hur stollig politisk forskning blivit. Eftertänksamma människor inser vådan av att alla går i samma takt. Vart tar mångfalden och kreativiteten vägen om överstepräster, pastorsadjunkter och diakoner ska bestämma?
Skräckens scenario kan enkelt avläsas i rapporter från verkligheten. Rader av sk gröna projekt går i stöpet med miljardförluster som följd. Tydligast syns det i Northvolts konkurs. Lockrop om hållbarhetssatsningar har gett Nortvolt många, många miljarder. På ledarsidan i SvD berättas för lång tid sedan hur den högsta ledningen i bolaget under 2024 – då krisen bort så klar men ännu inte bekräftats – sålt av jättestora aktieposter man förvärvat (till obetydliga kostnader). Exv bolagets VD, Peter Carlsson, har dragit in 200 miljoner kronor på aktier som några månader senare blivit värdelösa.
Köparna har alltså grundlurats. Det har även svenska skattebetalare och många andra som lockats till hållbara satsningar för mängder av miljarder i Norrlands gröna helvete. Vidare sprider varje dag svenska medier rapporter från FN om hur skräcken ska uppmätas siffror. Strax därpå avslöjade SR:s Kaliber att åtskilliga skräcksiffror varit fejkade. Denna rapportering borde ha blivit stoff för feta rubriker på tidningarnas förstasidor. Men frälsningsmötets ideologi har blivit så stark att få vågar vara kritiska. I eldskrift för ögonen står ordet ”hållbarhet” med sin vinklade rödgröna tolkning.
I min värld är uppvärmningen en allvarlig fråga. Den måste mötas med en öppen diskussion. Alla vetenskapens försök till förklaringar och lösningar måste stötas och blötas. Inget tyder på att FN:s krisscenario – som redan lanserats under flera decennier – betyder att krisen är akut. Det finns tid för en sansad diskussion så att inte ännu fler miljarder offras på skräckens altare.
Därför är själva begreppet ”hållbarhet” så farligt. Det ser bara en väg som hållbar, dvs FN:s politiskt storvulna ambition att försöka tackla fenomen som sker på jorden (i naturen), i atmosfären samt i kosmos. Ju fler forskare – alltså i naturvetenskaper som rör rymden, solen, jorden och utsläpp av gaser – som bereds plats i debatten desto bättre. Flertalet predikanter av klimatskräck sysslar dock med samhällsforskning som baserats på FN:s politiska paroller. Hållbarhetens män och kvinnor vill inte ge andra utrymme. Precis som religiösa budbärare ska oliktänkande hållas borta. Att det sker med bedrägeri, fusk och annan ohederlighet är betecknande.
Att detta sker i Sverige 2026 är svårt att fatta. Men att det händer är faktiskt sant.
Torsten Sandström
