SVT:s chef klagar över att företaget får för lite avgiftspengar från folket. Don efter person är mitt svar.
Det kan nämligen inte råda någon tvekan om att SVT inte anpassar munnen efter matsäcken på ett rimligt vis. Man kör minst tre tevekanaler. Varför inte färre men med högre kvalitet?
Svaret är att SVT inte satsar på kvalitet utan på tidsfördriv och politisk indoktrinering. Det förra för att få tittare. Det senare för att få finansiering genom tvång mot folket. Genom vänsterinriktning och PK lyckas SVT nämligen få svenska politiker att år efter år ge SVT fortsatt penningstöd via tvång mot skattebetalarna.
Mediesamhällets egna lagar styr SVT:s utbud. De affärsdrivande teveföretagen säljer an kommersiella skäl mest tidsfördriv av olika slag. Kritiska analyser är dyrbara och drunknar i utbudet av nöjen, sport och andra enkla inslag. I stället för att SVT koncentrerar sin verksamhet till en kvalitetskanal och en nöjesvariant så tar SVT rygg på de privata affärsföretagen. Därför blir det kändisteve, strunt, flabb och liknande time-killers. Man apar till och med efter reklamen i TV3, TV 4 med flera, genom gastkramande och urtjatiga och påträngande påminnelser (om egna program av struntkaraktär).
Varje eftermiddag/kväll körs nu det värsta jag hittills sett på SVT (och det vill inte säga litet). Jag tänker på Sverige Larv, förlåt Live. Det är rentav pinsamt att ta del av denna icke-teve. Tydligare kan det inte blir hur inslagets tablå tajmats i småsnuttar just för att de tillsammans ska fylla den långa tid som inslaget körs sex dagar i veckan. Det pinsamma är hur programledarna anstränger sig till max för att få tiden att gå för varje planerad snutt med enkla påhitt och nonsens. Tala om rundsnack om ingenting för att kunna lämna en boll av nästan ingenting vidare till följande snuttinslag med flabb av kändisar och programledare. Raden av unga sk influencers har blivit en ny kår av räddare i nöden över att slå ihjäl programtid. Tydligare kan inte begreppet time-killer presenteras.
Om man öht ska kunna tala om ”public service” måste såklart en ändring ske. Varför ska Sverige ha minst tre statsfinansierade kanaler med teve – och en bunt radiokanaler via SR? Frihet att välja svarar förstås direktörerna på statsmedierna. Men om det som serveras mest är tidsfördriv så borde antalet kanaler kunna bantas rejält. Låt de privata affärsföretagen leverera kändisteve och annat strunt! Leverera i stället kvalificerad samhällsdebatt så att idén med ”public service” (nytta i folkets tjänst) kan realiseras.
Att det inte sker förklarar jag genom att nöjen, sport och liknande time-killers ska få folk att se att SVT existerar. Därmed finns en chans att detta folk också tar del av nyheter som nästan alltid uppfyller vänsterliberalismens ideal och får dess politiska företrädare återvalda.
Torsten Sandström
