Jag känner givetvis inte Donald Trump personligen. Min bild har framkommit genom att länge lyssna, läsa och se honom i farten i utländska och svenska medier. Alltså typisk kunskap i andra hand och på distans. Sak samma gäller min kunskap om hans kollegor Xi Jinping och Putin. Till detta kommer mycken information i andra hand om liknande män från 1900-talets historia, såsom Hitler, Stalin och Mao Tse Tung. Alltså en lång rad makthavare med utomordentligt stor makt.
Alla namn utom Hitler och Trump har vuxit fram inom en diktatoriskt kommunism. Där är makten per definition främst den stora ledarens. Hitler har däremot vunnit minoritetsmakt genom allmänna val inom Weimarrepubiken. Samt kort därefter makt över Tyskland via en utnämning till Führer efter en statskupp (vid president Hindenburgs död). Trump har valt till president av amerikanska folket. Hans uttalanden inför valet har varit dramatiska och svårtolkade, men pekat på en vilja till kraftigt ökad makt i presidentens hand. Så har det även blivit under 2025 fram till idag. Han omger sig med nickedockor. Och varje dag hotas den ene after den andre världen runt av mannen i Vita huset.
Trump har hittills inte visat nämnvärd respekt för den amerikanska konstitutionen, federal lagstiftning eller civilsamhället. Än så länge har inte Supreme Court gjort tummen ned för något av Trumps viktigaste nyskapelser via dekret ( men en vändning kan vara nära förestående). Den erfarne svenska statsmannen Karl Bildts analys i dagens SvD är tydlig: “Trump är berusad av sin egen makt”. Bildt konstaterar att följden blivit att världen blivit farligare, råare och brutalare. Han menar uppenbarligen att det nya är Trumps framfart. Jag skriver om det till att Trump agerat som en diktator. Utländska demokratiska stater, amerikanska institutioner, enskilda amerikanska medborgare och företag mfl har kränkts och behandlats som lekbollar eller usla tjänstehjon. Bilden av Trumps framfart påminner om Hitlers.
Bildts ordval – berusning – är dämpat av naturliga skäl. Jag menar att Trump agerat som en i mängden av de personer som nyss nämnts. Viktigt är att påpeka att än så länge har Trump inte tillgripit våld mot enskilda (frånsett spektakulära militära ingrepp). Men hans stora satsning på nationalgardet och migrationsmyndigheten ICE – den senare organisationen har 2025 utrustats med mängder av ny personal och dollar – får mig att tänkta på framväxten av nazismens personliga maktorganisationer med otäcka uppgifter och ambitionen att via våld styra vardagens folk.
Det är lönlöst att försöka analysera diktatorers själsliv. Men kommunismens många hantlangare har utvecklats inom mångåriga ideologiska partisystem med otäckt våld som uppgift (samhällsfiender måste dödas). Hitler och Trump har däremot sina rötter i ett mer personligt format maktbegär – om än storskaligt och utvecklat som system. Båda styrs av en vision om att själva styra sina nationer och omvärlden. Från en demokratisk horisont måste deras världsbild därför ses som sjuk: makten ska koncentreras hos Ledaren. I ett demokratisk samhälle måste hursomhelst ett sådant maktsystem ses som ytterst farligt.
Torsten Sandström
