Katrin Kielos skriver i SvD 26/12 om individualismens frihetshot mot krisen i barnafödande. I och för sig försöker hon problematisera sakligt. Men det spretar betänkligt åt alla håll. Många bollar är i luften, men de flesta tappar hon. En amerikansk ekonomiprofessor utnämns till vishetslärare för att säga saker som passar Kielos förutfattade mening. Hon hindras således som vanligt av sin ständiga feminism som SvD:s ledning väljer att stoppa i halsen på vanliga läsare. Inte undra på att antalet prenumeranter minskar.
Nu är Kielos grundtanke att nutidens män är boven i dramat om minskat antal nyfödda. Männen skyller nämligen allt på invandrare, misslyckas nå kvinnor i kärlek, halkar efter i skolan, förlorar på arbetsmarknaden, agerar vilset, vill inte se klart osv. Inte undra på att dessa tirader medför att män – särskilt de med svag ekonomi och status – av Kielos utses till boven för minskad svensk fertilitet. På så vis sopar Kielos raskt under mattan all kvinnlig individualism, strävan efter karriär, bostadsbrist och en del av de manliga problem som nyss nämnts och som delas av båda könen. Texten är trist läsning.
Då Kielos menar att fertilitetsproblemet rör män med svag ekonomisk ställning finner hon sin egen lösning med juleknorr på ämnet. Hon utnämner Jesus farsa Josef till idol. En fattig man som i krubban tar ansvar för kristusbarnet. Trots att barnet inte är hans (påstår Kielos) och Josef är fattig ställer han upp utan att kalla Maria hora. Slagordsmaskinen Kileos kör på tomgång…
Läsaren inser att Kielos svamlar och alltså inte alls får texten att logiskt gå ihop. Vad sjutton gör Josef för fertiliteten ifall han inte är farsa? Kielos söker som vanligt sin lösning i drömmarnas land. Josef blir en hjälte från ett 2000 år gammalt klansamhälle och framställs som en föregångsman i nutid.
Ska man skratta eller gråta?
Torsten Sandström
SvD 26/12 https://www.svd.se/a/q6nvwm/manligheten-som-kan-losa-barnafodandet
Katrin Kielos tvingas hoppas på Jesus för att få ihop sin feminism.
Josef har ju inte bidragit – enligt Bibeln och Kielos – utan Gud!
