Det finns bara en anledning – om än bräcklig – att prenumera på SvD. Nämligen ledarsidans skribenter Mattias Svensson och Peter Wennblad. De skriver samhällskritik som en god del av ett missnöjt svenskt folk kan instämma i.
Jag tror många liksom jag känner sig tyngda av sossarnas långvariga ambition till makt över riket. Trots att man redan gjort sitt. Nödvändiga reformer har sedan Palmes tid ersatts av onödiga och till och med samhällsfarliga lösningar. Nationens strukturproblem bär sossarnas signum. Ändå ger man sig inte!
Därför är det skönt att läsa Wennblads fyndiga och mycket roliga anmälan av en bok av Magdalena Andersson. En skrift med den i sammanhanget komiska titeln “Helhjärtat”. Wennblad skriver inte på grund av uppskattning. Tvärtom. Boken kallas stendöd. Lyckligtvis – får man trots allt säga – inte hjärndöd.
Maktmänniskan Magdalena Andersson får sig alltså en välbehövlig hurring, finfint inlindad i humor. Strategerna inom hennes parti menade antagligen att en julbok om Andersson inför valåret kunde bli en framgång. Och så blir det platt fall medialt. Många tidningar avfärdar boken.
Så går det när yrkespolitiker i karriären ska försöka visa sig duktiga. Sveriges – i mandattiden mätt -kortvarigaste statsminister gör bort sig. Kretsen kring Andersson bugar förstås och vågar inte kritisera samt avråda publicering. Och så blir det ett hemma-hos-liknande reportage om en politiker – skriven av henne själv – som inte just åstadkommit så värst mycket. Hon har helhjärtat visat passivitet inför en kolossal invandring, varit med om att senarelägga NATO-inträdet, stött framväxten av en gigantisk byråkrati, lagt ned kärnkraftverk (för att få med Mp), byggt ut betongen inom bostadspolitiken, höjt skatterna osv.
I skyttegravar samt under kommunismens ok var vitsar och skämt ett sätt att överleva. Wennblads text är därför befriande. Läs länken och skratta!
Torsten Sandström
https://esvd.svd.se/shared/article/inga-lik-i-lasten-men-stendott-anda/t5sgXn8C
