Argentinas marknadsliberal president Javier Milei har många goda idéer. Men emellanåt en framtoning som pajas. Han balanserar nationen på ruinens brant. Men i söndags vann han en skrällseger i mellansårsvalet till parlamentet med omkring 40 % av rösterna (klart mer än peronisterna). Förmodligen har han haft god hjälp av Donald Trumps löfte om ett stöd på nästan 400 miljarder kronor – förutsatt att Milei vann valet. Väljarna valde således dollarstöd från USA. Man valde rätt linje i sak.
Men det vore fel att liksom svenska medier framställa Milei som en populist eller skojare. Han är väl påläst i nationalekonomisk teori. Och det är kunskaper om marknadshushållning som sannerligen länge varit en bristvara i Argentina. En nation som en gång i tiden varit Sydamerikas ekonomiska stjärna har i åratal fallit handlöst – under peronistiska populister som svajat mellan vänster och auktoritär höger.
Nationen har kraftigt levt över sina tillgångar. Inflationen har varit skyhög och är nu år 2025 ”bara” omkr 36 %! Nationen har levt på vanvettiga lån som korrupta politiker tagit upp. Valutan, peson, har därför rasat kolossalt i värde och statsskulden varit extremt hög. Under Milei har en påtaglig återhämtning skett. Tillväxten beräknas till c:a 5% 2025. Han behöver fler röster än i söndags för att fullfölja reformivern.
Ett särskilt problem har varit fackföreningarnas strukturella makt. Politikerna har före Milei agerat verktyg åt ständiga fackliga krav på högre löner och ökade bidrag i en ekonomi som länge gått på knäna. Horder av arbetsrättsjurister har härjat tillsammans med vanvettiga politiker (på internationella kongresser i arbetsrätt har typiskt nog argentinska och svenska jurister dominerat i antal!). Argentinska folket har fötts på kredit. Nationen har under felra år varit på konkursens brant. Faran med kombinationen vänsterpolitik och latinsk kultur ligger i öppen dager!
Det är mot den bakgrunden som den politiska nykomlingen Milei sedan 2023 slaktat statens budget, skurit i statsapparaten, minskat penningbidragen, privatiserat statliga bolag och stängt centralbanken (som i realiteten varit en förfärlig sedelpress). Allt Milei gjort har förstås inte varit bra. Att lägga om kursen på en sjunkande supertanker har sina risker vid valet av medarbetare. Särskilt i ett samhälle som länge präglats av korruption.
Mitt intresse för Argentina är speciellt. Jag är nämligen född där av föräldrar som verkat i Buenos Aires under andra världskriget. Det är kanske inte mycket att var stolt över med tanke på åren som flytt. Men det är skönt att se en marknadsliberal ny regim i arbete under Milei.
Torsten Sandström
