Jag kan inte låta bli att förvåna mig över DN. Den tidning som i min ungdom drev mångsisidg samhällsanalys med höga krav på kvaltet har nu fallit samman. Nu har DN blivit vänsterliberalismens apostel nummer ett. Navelskådandet intar hisnande proportioner. I täten går journalister som Alex Schulman och Hanna Hellqvist.
Den 14/10 undrar den senare i rubriken “hur kunde jag tro att någon skullke kunna älska mig?” Genom undrarn slår hon förgtås in öppna dörrar. Få blir nämligen det minsta överraskade. Det är förvånansvärt hur en tidning – som förr var stor – nu kan trycka sådant egotrippande i kvadrat.
Man kan faktiskt inte tro att någon kan falla lägre än Hellqvist nu gör. Men hon underträffar sig själv. Och följer upp sitt bottennapp med orden:
“I mitt huvud är det bara en tidsfråga innan det spricker”.
Jag försöker se saken positivt och utgår från att Hellqvist är uträknad med sprucken skalle. Alltid någon tröst tänker jag. Men så är det antagligen inte. Genom att sälja ut det lilla Hellqvist har investerar hon i läsare som faller för sådant kändisnonsens.
Och DN satsar förstås på ett populistiskt tema av detta slag. Snusk, skvaller, kärlekslängtan, sex, banaliteter och liknande är nutidens DN:s favoritämnen. Så går det då en tidningsledning tappar sin kompass för kvalitet och förnuft och hänger sig åt strunt för vilsna läsare. Då blir det dynga i spalterna!
Torsten Sandström
