Det som kännetecknar Donald Trump är ett hans extrema självförtroende. Var dag uttalar han sig i maktfulla ordalag om i stort sett allt. Inte bara om det land han är president i, utan om många andra nationers och personers angelägenheter. Han förmedlar en bild av sig själv som oerhört allvetande och egocentrerad. I mina ögon med tydliga drag av megalomani. Gränser som rör lagstiftning, andra nationers intressen, affärsföretags privata sfärer, andras personliga angelägenheter osv struntar Trump i. Detta att döma av mångfalden hastiga, svepande och påträngande krav från hans sida.
Mot den bakgrunden är hans relativa tystnad rörande Ukrainakrigets lösning synnerligen intressant. Han. säger – faktiskt som de vänstrliberaler som han ofta hånar – i huvudsak att han vill att de stridande parterna ska verka för fred. Vem vill inte det? Men poängen är att det anfallande Ryssland och dess president inte vill ha fred utan att först ha slagit ut Zelenskys regim. Det är en gåta hur Trump kan hoppas på annat än en fred efter en rysk vinst av kriget.
Talande är hur Trump agerar undfallande mot Putins Ryssland. Rader av mycket vaga löften från Trump om vapenstöd till Ukraina tonas successivt ned. Likaså framställs möten med Putin som löften för fred. Men resultatet tycks ständigt bli att Putin får som han vill. I medierna beskrevs mötet i Alaska som en stor framgång för Putin. Nu är det dags för ett nytt möte i Budapest. Och Trump ordar än en gång i positiva tongångar om vad som kan bli följden. Vi ser och hör en medial USA-president trampa vatten, om uttrycket tillåts i ett krig där Ukraina kämpar för sin överlevnad.
Jag menar att Trump agerande är en besvikelse. Om han inte vill att USA direkt levererar vapen till Ukraina finns det omvägar via Europa som enkelt och effektivt kan ge stöd till den stat som utsätts för rysk aggression. Bakom Trumps slätstrukna attityd i krigsfrågan anar jag att han ser Ukraina som en del av Rysslands geopolitiska maktsfär. Det kan även finnas andra mer oklara förklaringar.
Kontrasten mellan Trumps vanliga och stora aggressivitet i en mängd sakfrågor, å ena sidan, och å den andra hans passivitet rörande stöd till den spirande demokratin i Ukraina väcker onekligen frågor om Putin inte har ett ännu obekant trumfort på hand som får Trump att ducka. Möjligheten av en hemlig affärsuppgörelse historiskt sett (med ekonomiskt stöd till Trumps företag i kris) förefaller kunna vara den kryptonit som får stålmannen in spe Trump att stappla. Ju mer jag hör från Trump i frågan om kriget i Ukraina desto tydligare blir min övertygelse om en sådan sensationell världshistorisk konspiration. Putin tycks alltså ha ett ännu okänt trumpkort!
Om Putin spelar ut det kortet faller Trumps maktställning samman som ett korthus. Förvisso är det för många svårt att tro att en amerikansk ledare konspirerat med Putin. Men just Trumps affärsbakgrund, hans framfart och bergfasta självtillit – i kombination med hans alla spektakulära rättsaffärer och eviga sexism (som exv i affären Jeffrey Epstein) – gör att han just är mannen som kan tänkas göra ett världshistoriskt konspiratoriskt övertramp. Han saknar nämligen respekt för andra tankar än sina egna, helt enkelt
Jag hyllar Trumps kritik av Europa rörande vår världsdels springnota från NATO. Även hans kritik av vänsterliberalt woke är gott. Och kanske också några insatser mot dödandet i Gaza. Men i övrigt anser jag att Trump håller på att orsaka USA och Världen en ekonomisk och politisk käftsmäll utan like. Hans framfart för inte mina tankar till demokratins ideal. Den pekar tvärtom mot kaos.
En person som tror sig i alla hast av egen maskin kunna skapa lycka är en farlig schaman. Trumps och hans familjs ekonomiska – och nu politiska – makt är enorm. Viljan att tukta oppositionella medier är otäck. Dekreten sprutar från hans skrivbord. Kongressen är lamslagen. Trump framstår som en gökunge i en fredsduvas bo. Demokratin i USA är helt enkelt i fara.
Det är dystert. Visst har Demokraterna under Biden (och även Clinton/Obama) ställt till det för USA i flera frågor. Åtminstone har medelklassen i USA under ett par decennier fått det ekonomiskt sämre medan de förmögna blivit rikare. Men Trump häller bränsle på krisen i stället för att metodiskt – och med ekonomisk och rättslig bravur – förändra USA och främja nationens intressen i Världen. Bara det att Trump knutit vänskapsbanden med Pakistan starkare och gjort sig till ovän med Indien är ett dåd av en vettvilling. Demokratins Indien är världens folkrikaste nation! Hur kan en USA-president spela korten så illa, samtidigt som han skroderar vitt och brett med sin förmåga att förhandla över allt runt jordklotet! Jösses, jag tar mig för pannan!
Kolla bilden från The Economist 2019! Liksom två egotrippade figurer i Alice i underlandet har Boris Jonson och Donald Trump snackat vitt och brett samt använt stora ord. Utfallet har dock i huvudsak blivit motsatsen: kaos.
Torsten Sandström
