Vardagens drömpolitik är ett av Sveriges främsta gissel. Tänk bara på följande. Skolelevers jämlikhet anses viktigare än kunskaper och ordning. Även hyllas Bostadsverkets centrala planering och sossarnas hyresgästföreningar framför en friare hyres- och bostadsmarknad. Därtill kommer att slagord om asylrätt fyller samhället med nykomlingar – människor som vid avslag på ansökan inte kan utvisas.
Vidare ser vi hur journalister från statsfinansierade medier skriver under politiska upprop och kramar palestinier som låter riksdagsledamöter springa gatlopp. Dessutom kramar svenska politiker och medier ett EU som utfärdar floder av federala regler. En union som till råga på allt inte klarar av att lösa sina egna interna konflikter eller få vår världsdels ekonomi att blomstra.
Uppräkningen skulle kunna göras mycket längre. Politikerna i vårt land har länge drivit en politik som inte grundas på folkets faktiska berättelser om vad som är nödvändigt. Mängder av svåra samhällsfrågor – och reformbehov – låtsas politikerna helt enkelt inte om. I bästa fall skrivs behoven vart fjärde år på valaffischerna och lanseras som löften som ska infrias. Därefter fortsätter karusellen som förut med de vanliga visionerna för söndagsskolan. Kärnan i drömpolitiken är normalt att känslan och syftet är viktigare än den faktiska verkligheten, dvs substansen. Följden blir en fantasi om att kunna springa hos den som inte ens kan gå.
Idén till denna text föddes av en blick i DN den 8/9. Där lanserade nämligen kulturjournalisten Martin Gustavsson ännu ett luftslott utan förankring i verkligheten (se länken). Rubriken säger:
Fred uppnås genom att vi talar med våra fiender
Det rör sig således om Israels kamp mot Hamas terror i Gaza. Ett samtal med Hamas påstår Gustavsson innebära fred. Precis som fredssamtal inte förts tidigare! En kritisk läsare vet att Hamas våldsstyre gastkramat Israels och Palestinas befolkning i årtionden. Nu tror Gustavsson att ett bordsamtal ska innebära att islamska fundamentalister ska slänga in handduken och gå med på fred! Eller så tycker han att Hamas genom fred ska tillåtas fortsätta sin terror. Vi ser i dagarna – efter att något som kallas fred slutits – hur terrorister från Hamas arrangerar offentliga avrättningar av sina meningsmotståndare!
Mitt under brinnande krig i Ukraina står svenska och europeiska politiker inför en mur av problem. Regeringen i Paris är lamslagen, den i London skakar samt i Berlin darras det. Detta främst på grund av löften om bidrag som vänsterliberaler (och tidigare regeringar) beviljat det egna folket. Människorna har i åratal matats med drömmar om välfärd. Denna har på sikt gjort det omöjligt att få statsfinanserna att gå ihop. Inte minst i krigstider.
Sverige lider av liknande problem. Bidragspolitiken och höga skatter topprider det svenska folket. Just nu pågår öppna röstköp inför kommande års val. Förvisso satsar Tidöregeringen i huvudsak på skattesänkningar och liknande åtgärder rakt in i plånboken. Men efter åratal av försummelser avseende nationens gamla strukturproblem driver svenska politiker ännu en runda av lösningar för drömmarnas land. Ljusa visioner ersätter propåer om bistra krav att jobba hårdare, att spara och ta eget ansvar.
Politikerna levererar på så vis visioner till ett omyndigförklarat folk. Inga slitstarka lösningar alltså, trots evigt snack om hållbarhet. Tydligare kan inte demokratins dilemma bli.
Torsten Sandström
